Fem dagar, fem nätter...

2012-10-08

Efter några härliga dygn i Cascais och Lissabon var det dags för den långa färden mot Kanarieöarna.

630 NM låg framför oss med målet Puerto Calero på Lanzarote.

Denna rutt beskrivs som, i normala fall, relativt behaglig med konstanta nordliga vindar. Alternativt ingen vind alls.

Vi hade naturligtvis kontrollerat väderprognosen och med avfärd måndagen den 1 oktober så skulle vi få vindar mellan 5 och 12 m/s NV-NE förutom fredag då det skulle bli stiltje. Vi räknade med att komma fram någon gång lördag kväll eller söndag morgon.

Underligt nog känns det ganska befriande att komma iväg på de här överseglingarna trots att de är jobbiga, med alldeles för lite sömn och ibland tråkiga förhållanden. Så glada i hågen satte vi segel.

Under första dygnet såg vi en del lastfartyg och fiskebåtar. Resten av färden kan beskrivas enligt följande:

Hav, hav, hav; Blå himmel; Stjärnor, stjärnor, stjärnor; Soluppgångar och solnedgångar; Några besök av delfiner; Några sköldpaddor; Flygfisk. Antalet lastfartyg vi såg i fjärran kan räknas på ena handens fingrar. Antalet segelbåtar kan räknas på ett finger, och det fingret fick dom när vi seglade förbi och ifrån.

Solnedgång över Atlanten

Kort sagt, den ena dagen är den andra lik. Nätterna likaså. Tiden går trots allt ganska fort.

På torsdagen kom stiltjen. Havet blev nästan spegelblankt. Vi hade inget annat val än att starta motorn. Först sent fredag kväll kunde vi sätta segel igen. Tråkigt, diesel är dyrt, men tyvärr finns inget alternativ. Svaga vindar kan man alltid guppa framåt i, men i stiltje vrider de små vindpustar som finns så man kommer ingenvart. I värsta fall rör man sig bakåt.

Natten mot lördag kunde vi äntligen skönja ljus från Lanzarote. Det var en fantastisk känsla efter nästan fem dygn. Vi drog igång motorn igen, trots att vi hade hyfsad vind, bara för att få komma i hamn.

Lanzarote lördag morgon

Lördag Kl. 12 angjorde vi så äntligen Puerto Calero. Alla vid god hälsa. Gaija tyckte nog detta var en lite halvsömnig segling. Hon vill helst spränga fram i kuling över rasande hav. Endast en vattenpump stog på listan över saker som gått sönder.

Puerto Calero är en mycket fin marina (de påstår själva att det är en av världens finaste - hmmm). Här finns allt man kan begära. I varje fall om man begär barer, restauranter, caféer och trendiga boutiquer. Vi lever i varje fall gott här.

Jag vet inte om ni i Sverige vill höra detta men det är klarblå himmel, 28 grader i luften, 25 grader i vattnet och ljumma vindar varje dag. Det skall fortsätta så enligt väderprognosen, förutom på torsdag då det ska segla förbi ett par moln. Vi förbereder med långfillingar.

Vi ägnar dagarna åt diverse reparationer (vattenpumpen är fixad) och uppgraderingar. Gasol, som inte är lätt att få påfyllt, är också ordnad. Detta vore verkligen något för EU att ta tag i, en gemensam standard för gasol. Men dom har förmodligen viktigare saker att göra. En portugis berättade för mig att regeringen i Portugal "is fucking the people". Jag vet inte vad han menade med det, men det var en intressant kommentar särskilt som personen ifråga var polis.

Linnea och Pim på promenad

Imorgon tisdag drar vi vidare till Fuerteventura för att ligga på svaj ett par dagar. Sedan blir det Gran Canaria till helgen för att möta upp Linneas pojkvän Daniel som kommer på besök.

Livet är härligt!

Kommentera gärna mera. Det är jättekul med hälsningar från kära Sverige!

Ha det!