Äntligen Frankrike!

2012-09-09

Nu har vi äntligen kommit till Frankrike och Brest.

På onsdagen lämnade vi lite sorgsna Isle of Wight. Vi hade gärna varit där några dagar till. Det är en ö väl värd att utforska. Men vi känner att hösten i England är på väg och vi vill gärna ha det lite varmare.

Efter Isle of Wight var tanken att vi skulle ta oss till Falmouth. Efter några timmar till sjöss upptäckte dock Björne att det var ungefär dubbelt så långt mot vad han hade trott tidigare. Den annars mycket kompetente kaptenen/navigatören/mekanikern Bjömpa börjar bli lite slarvig. Trettio rapp på bara stjärten blev straffet. Besättningen kommer framöver att byta ut denna bestraffningsform då Björne syntes uppskatta risandet.

Natthamn togs i Lulworth Cove på svaj. Det var faktiskt endast den fjärde naturhamnen sedan vi lämnade Stockholm. I Sverige är vi bortskämda med vackra naturhamnar. Norra Europa i övrigt har det väldigt dåligt ställt med detta. Åtminstone bra hamnar. Det är antingen för grunt eller för blåsigt.

Lulworth Cove

Linnea och Pim badar i 17-gradigt vatten. Burr!

På morgonen den 6 september tog vi återigen sikte mot Falmouth. Nu var det dock vinden som inte ville vara med oss. Nästan total stiltje. Det fick bli Dartmouth istället, vilket vi inte skulle ångra.

Utanför Lulworth Cove skulle vi runda en udde. På sjökortet fanns det markerat s.k "races". Dessa uppstår just utanför uddar när två olika strömmar möts. Bottenprofilen spelar också in. Det kan enkelt beskrivas som ett kokande vatten. Det rekommenderas starkt att man inte ger sig i kast med dessa, så då gjorde vi det. Det blev 45 minuter berg-och-dalbana. Pim tyckte i varje fall det var roligt.

Dartmouth var en glad överraskning. En riktig pärla till stad en bit uppför floden Dart. Staden ligger beläggen på båda sidor om floden. Hus i pastellfärger på de gröna sluttningarna. Otroligt idylliskt! Vi firade ankomsten med mat och dryck på den lokala Puben som hade anor från 1600-talet och hade förmodligen inte målats om sedan dess. Naturligtvis hade den tema hav och sjö, det har allt här.

På morgonen den 7 september tog vi snabbt beslut om att ta oss över engelska kanalen. Väderprognosen visade på två dygn med hyfsad vind och stabilt väder, därefter skulle det bli sämre. Vi kände att vi måste passa på medan chansen finns. Vid lunchtid vinkade vi farväl till Dartmouth och lade sydvästlig kurs mot Brest, 150 NM bort eller ca 30 landmil om ni så vill. Vi beräknade restiden till 36 timmar.

Tyvärr fick det bli motorgång igen, vinden blev varken ostlig som prognosen lovat eller särskilt stark. Det var varmt och skönt i alla fall.

Therese och Björne tog tretimmars pass över natten. Det var ganska skönt faktiskt, att sitta därute ensam och titta på stjärnor. Björne fick gira två gånger för fraktfartyg, det var väl det enda som hände.

På morgonen den 8 september vaknade vi upp till dimma. Sikten var ca. 50 meter men nu hade vi vinden med oss till slut. Segel sattes och efter ett par timmar skingrades dimman och Frankrikes kust tittade fram. Det skulle komma att bli riktigt varmt under dagen. Det var en härlig känsla att, nästan i triumf, glida in mot Brest.

När detta skrivs har vi tagit ett preliminärt beslut att ta oss över Biscaya på tisdag. Det ser ut att bli tre dagar med bra vind och hyfsat väder.

Så förhoppningsvis kan vi skriva nästa blogg från soliga Spanien. Hasta la vista, baby!