Biscaya - ja, ja...

2012-09-15

Hurra, vi lever!

I tisdags kunde vi äntligen sätta segel mot Spanien. Den beryktade Biscaya-bukten låg mellan oss och sommaren i La Coruna. Vi har hört hur många historier som helst om skräckinjagande överfarter så det var med viss nervspänning vi lämnade Bretagne.

Både vind och ström var med oss när vi gick ut från Brest. Redan efter ett par timmar fick vi besök av den första flocken delfiner. Därmed är det på sin plats med en rättelse av tidigare inlägg:
Vi har tidigare påstått att vi sett delfiner. Det har dock varit tumlare. Skillnaden är att tumlare har svart rygg och delfiner grå. Delfinerna är dessutom något större.



Det är svårt att beskriva känslan när de kommer och leker runt båten. Man blir lycklig helt enkelt! De verkar inte ha något annat syfte med att simma runt båten annat än att ha kul. Vi gjorde 7 knop när de kom och de håller minst den dubbla hastigheten när de kommer från alla håll och kanter. Två stycken kommer med rasande fart snett bakifrån. I sista sekunden dyker de under båten och drar vidare i 45 graders vinkel bort från båten. Några sekunder senare har de vänt och kommer tillbaka rakt mot båtens för. Tjugo meter framför båten gör de ett tre-meters skutt i perfekt par-formation och sticker under båten igen. Otroligt! Delfinerna stannar med oss en timme ungefär, sedan försvinner alla lika plötsligt som de kom.

Första natten på Biscaya blir bra. Vi har självklart kollat vädret innan avfärd och det har utlovats NNV mellan 5-10 m/s i princip i tre dagar. Våghöjden ska vara som mest tre meter i medelhöjd. Allt stämmer både dag ett och två.

Den andra natten händer det som så många beskrivit. Plötsligt ökar vinden. Vågorna verkar komma från alla håll och höjden på dom ökar till uppåt åtta meter. Vinden vrider dessutom mot väst så vi blir tvungna att ta en sydligare kurs. Therese och Björne beslutar sig för att minska nattpassen till 1,5 timmar mot tidigare 4 timmar. Det är fruktansvärt jobbigt att stå och styra i dessa förhållanden. Båten kastas runt som i en torktumlare ungefär. Molnen täcker himlen så sikten är lika med noll, det finns ingenting därute att fästa blicken på. Det är bara att lita på att inget kommer ivägen. Biscaya är tretusen meter djup, så det behöver man i varje fall inte oroa sig över.

Resten av färden blir rena himmelriket i jämförelse med tidigare upplevelse. Perfekt vind nästan hela tiden. Pricken över i kommer dag tre när Björne får syn på en fontän av vatten 100 meter snett bakom båten. En val stävar majestätiskt förbi. Vi ser bara den mäktiga svart-grå ryggen men det är en fantastisk syn. Förmodligen var det en Vikval på väg in från Atlanten till Biscaya.

Sista dygnet vaknar vi upp till underbart väder. Vågor och vind är med oss och vi kan ligga i en stillsam slör hela vägen till La Coruna utmed den Galiciska kusten. 380 NM avverkas på nästan exakt tre dygn. Det var en fantastisk känsla att gå in i hamnen i La Coruna. Otroligt trötta men ändå - allt gick bra och Gaija klarade påfrestningarna.

Nu blir det ett par dagar här i La Coruna. Tyvärr har kylskåpet nu rasat helt, så det måste bytas. Det finns dock sämre ställen att vara på. 25 grader och molnfri himmel. Imorgon blir det "La Playa"!