Utflykt till Santo Antao

2012-11-30

Nu bunkrar vi för fullt. Snart är det dags för den 16-20 dagar långa färden över Atlanten. Vi har precis fått besked att Jori, vår nye besättningsman, är på plats på Kap Verde och anländer till båten lördag förmiddag.

Vi kommer att behöva ca. 100 liter dricksvatten och 230 liter diesel för överfärden. Volymen vin och öl är i paritet.

Tyvärr råkade vi ut för en smärre olycka i lördags. Kl. 22 när vi satt och tog igen oss med en drink efter den, som vanligt, utsökta middagen hörde vi hysteriska skrik akter om båten. Plötsligt hördes en kraftig smäll. En fransk båt hade fått den utmärkta idén att, i mörker, byta plats i marinan. När de, backandes, var på väg in på platsen bredvid oss kom en kastvind och vred fören tvärs mot vår båt. De rände in i vår akter. Besättningen på Gaija störtade naturligtvis ut genast. Therese och Olle försökte hålla ifrån den franska båten från vår akter medan Björne med båtshake i högsta hugg hoppade över till båtgrannen för att hindra den franska båtens för att ramma ytterligare båtar.

Efter mycket om och men, och god hjälp från marina-personal, kunde till slut den franska båten ta sig in på annan plats. Slutnotan på vår båt blev ett böjt rör på bimini-toppen och en skev vinge på vind-rodret. Fransmännen fick naturligtvis betala. 140 Euro fick de punga ut för våra skador.

De stackars snigel-ätarna var naturligtvis mycket ångerfulla för denna idiotiska manöver. Som plåster på såren, utöver betalningen, inhandlade de en flaska vin som de naturligtvis placerade på vår nedgångslucka då vi inte var hemma för tillfället. Detta fick till följd att flaskan rasade ned i salongen då Björne öppnade inifrån (han hade ingen aning om att det fanns en vinflaska där). Det tog en stund att få bort glassplitter och rödvinsstänk.

Det man kan lära sig av denna händelse är följande:

• Byt inte plats i marina efter mörkrets inbrott.
• Backa inte in på plats i en marina som är ökänd för sina kastvindar.
• Håll dig undan från fransmän.

På onsdagen hade vi fått för oss att besöka grannön, Santo Antao, då vi hört att den skall vara mycket vacker. Vi tog färjan tidigt på morgonen för att därefter med taxi ta oss till inbokat pensionat i Ribeiro Grande på öns västsida. Taxifärden blev ingen besvikelse. Efter ungefär två kilometer förändrades landskapet drastiskt. De torra lavastens-slätterna förvandlades helt plötsligt till hisnande grönt landskap. Raviner flera hundra meter djupa ned mot grönskande dalar bedårade oss under ett par timmar. Snacka om mikro-klimat! Luften var alp-frisk och vi fick till och med se barrskog vilket fick vår svenska hjärtan att slå några slag extra.

I Ribeiro Grande hade vi hyrt en liten tre-rummare för natten. Värdparet visade sig vara en portugisisk pensionerad advokat med tillhörande fru. De hade ärvt det lilla huset inkluderande en liten plantage där de odlade allehanda frukt, som vi fick plocka hur mycket vi ville. Pim roade sig med hundar, getter och höns.

Det var verkligen en trevlig utflykt som omväxling till båt- och marinaliv. För första gången på fem månader fick vi också nöjet att sova i riktiga sängar. Det gick väl sådär. För lite gungande och knarrande för en riktigt bra natt.

När vi åkte hem på torsdagen lovade vi dyrt och heligt att komma tillbaka till det trevliga paret. Björne köpte en hembränd "Grogue" av gubben också vilket gjorde gubben väldigt glad. Säkerligen kommer Björne bli lika glad vid drickandet. Vi hade vid provsmakning kvällen innan upptäckt att denna dryck inte är helt fel ändå. Som en blandning av whiskey, Aalborgs akvavit, fotogen, hundpiss och en smula ingefära ungefär.

Imorgon lördag ska vi ta med Jori till Clube Nautico för en matbit, några öl och lite musik. Sen blir det avfärd på måndag. Förhoppningsvis ska vi kunna nå Bridgetown, Barbados, till Thereses 40-årsdag den 18 december. Tyvärr blir det nog på det berömda håret. 15 dagar över Atlanten betyder väldigt hög snittfart. Men skam den som ger sig, vi är fyllda av optimism och rejält taggade.

Håll tummarna! Vi hörs från Barbados!