Turist inte trist...

2013-05-08

Nu har vi varit ett tag här på Curacao. Vi ligger i något som heter Spanish Waters. Här ligger nästan alla långfärdsseglare när de är på Curacao.

Spanish Waters är något som i pilot-böckerna kallas för "almost completely land locked" vilket betyder att inloppet nästan är helt igentäppt av land. Helt igentäppt kan det ju aldrig vara eftersom man då inte skulle komma in med båten.

Man glider försiktigt in genom inloppet som är hundra meter brett ungefär. Sedan får man gå lite i sick-sack igenom mangrove-vikar för att undvika uppgrundningar. Ett litet tips och tricks för de som någon gång får för sig att långfärdssegla och hamnar i en mangrove-vik där man är osäker på djupet är att gå nära mangroven. Rötterna går rakt ned och gör att sand och lera liksom inte får fäste vilket i sin tur gör att det oftast är som djupast där.

När man väl kommit in i de inre vikarna är det bara att välja var man vill ligga. Det finns fyra områden det är tillåtet att ankra på. Vi valde A vilket inte säger läsaren ett dyft.

Runt Spanish Waters vikar/laguner bor det många välbärgade. De allra flesta är utflyttade holländare eller sådana som har semesterhus (sommarhus vore en lite konstig beteckning eftersom det är sommar året runt). Fantastiska hus och lägenhetskomplex med all tänkbar lyx men inte en publik strandremsa att uppbringa. Bra exempel på hur det blir när strandskydd inte existerar. Något för våra skärgårdskommuner att tänka på kanske.

Varje dag kl. 10 kommer det en buss och hämtar långfärdsseglare som vill åka till Supermarketen. Det tar bara fem minuter att åka dit och väl där har man en timme på sig att handla och/eller att kolla mejl, Skypa etc. i det lilla caféet. I kassan finns det alltid någon som packar kassarna åt en och sedan kör ut varorna på en liten vagn till bilen eller var man nu vill ha dem. Det är mycket vanligt här med denna service. Finns det inte en dedicerad "packare" så gör kvinnan i kassan det. Den sistnämnda processen kan ta lite tid men det finns det gott om verkar man tänka här. Man betalar i valutan NAF som betyder Netherland Antilles Florin men som egentligen heter Guilden vilket också står på sedlar och mynt. Vetefan hur de fått ihop det. Dollar går som vanligt alltid bra och den står i ca. 1,75 gånger Guilden. När de räknar om ett pris från eller till Dollar/Guilden går det på mindre än en sekund och man är övertygad om att man blir blåst ända till månen. Men vid efterkontroll stämmer det alltid (nästan) på öret. Hur som helst är dubbla valutor inget att rekommendera. Bara krångel. Curacao är dock den enda av öarna som verkligen har en huvud-valuta. Aruba hade visserligen sin Arubianska Florin (AFL) men där gick det minst lika bra med dollar. Bonaire föredrog dollar.

Förra tisdagen var vi inne i stora staden, Willemstad, för att fira drottning Beatrix födelsedag. Samma dag blev också pilsner-prinsen Willem kung då Bea tidigare annonserat sin abdikation. Staden var proppfylld med människor klädda i orange, dansande och sjungande. Det fanns massor med stånd fyllda med allehanda skräp. Vi höll på att dö i hettan och myllret men vi lyckades i varje fall stå ut hela dagen. Det är lite lustigt detta att de firar det holländska kungahuset så som de gör men jag förmodar att det är något som förbinder folket här. Det finns ju över 40 etniciteter representerade här på Curacao och kulturen blir liksom lite "utsuddad".

Varje onsdag kommer vattenbåten. Det är en liten båt framförd av holländskan Birgit med sin skällande hund. Man anropar på radion någon dag innan och så kommer hon då på onsdagen och fyller på vatten. Det kostar ungefär 60 öre litern.

För några dagar sedan var vi på Sea Aquarium. De har en massa fiskar, sköldpaddor, hajar och sånt man kan titta på i stora akvarier eller " live" i inhägnader i vattnet. Man kan bada med delfiner om man vill också. Vi stod och tittade på när några badade med flippisarna under ledning av en amerikansk delfin-skötare. De är verkligen otroligt smarta dessa djur och "pratar" nästan oavbrutet. På en speciell signal sjöng de också. Den ena delfinen tyckte det var lite jobbigt så hon mimade bara och fick därför en kärleksfull liten utskällning av sin skötare. Intelligenta djur.

Som jag tidigare berättat är Willemstad egentligen två städer, Otrabanda och Punda. Den förstnämnda är lite mer genuin och risig än den sistnämnda som är lite mer "turistig". I Otrabanda finns ett område som heter Kuna Hulanda. En gång i tiden var detta centrum för slavhandeln i denna del av Karibien. Många här på öarna härstammar från slavar. Inte så konstigt med tanke på att över 10 miljoner slavar från Afrika skeppats via Karibien. Kuna Hulanda är numera ett hotell och museum och består av 65 hus som är renoverade till bättre än nyskick. Otroligt fint! Tänk vad vi hade kunnat göra med de gamla Klara-kvarteren som numera bara är en stenhög vid Haga.

Trots att folket här är mycket vänligt och atmosfären harmonisk så händer det tråkiga saker. För några dagar sedan mördades en politiker som bland annat gjort sig känd som förespråkare för ett helt oberoende och självstyrande Curacao. Holland styr fortfarande över utrikes- och försvarsfrågor. Häromdagen rånades ett Casino också.

En annan tråkig nyhet för oss på båten är att Linnea skall åka hem. Längtan efter pojkvännen är för stor och det är ganska jobbigt med studierna. Pluggandet går bra så länge vi har el och bra internet men i övrigt blir det krångligt. Det är lite konstigt med dessa distans-studier. Först får hon en hel kartong med sprillans nya jättefina böcker och sedan ska nästan allt göras via internet. Slött av lärarna tycker vi. Linnea kommer att gå tredje ring i Sverige istället. Vi kommer sakna henne oerhört och säkerligen innebär detta att vi kommer hem lite tidigare. Tråkigt men vi har full förståelse för detta beslut. Hon kommer att bo hos Daniel tills vi kommer hem. Ett stort tack till Daniels föräldrar, Ulrika och Michael, som så generöst tar emot Linnea i sitt hem!

Linnea åker hem den 3 juni och vi andra drar förmodligen vidare till Colombia strax därefter. Sedan får vi se vad som händer.

Ha en trevlig pingst och på återhörande!