Grenada - paradisets ö

2013-02-12

Det var med viss glädje vi lämnade Carriacou på måndag morgon för att ta oss till Grenada. Även om Tyrrell Bay var fantastiskt vacker så har rom-shopparna i viken haft någon tävling varje kväll, och varje natt, i vem som kan spela värdelös musik på högsta volym. Söndag kväll var värst. Uppenbarligen hade de någon sorts parad eller karneval. På en söndag???!!!!

Vi är inte förvånade. De här öarna verkar jämt ha någon orsak att festa. På Carriacou lär det finnas hundra rom-shoppar men endast en bensinmack vilket väl säger en hel del.

Endast 35 NM (ca. 6,5 landmil) skiljde oss från Grenada. Seglingen blev en fröjd. Slör för babords bog (landkrabbor skall läsa detta som "vind in snett bakifrån från vänster) i vindar på 4-10 m/s. Härligt!

Grenada är en fantastiskt vacker ö. Otroligt grön och nu vid denna tid på året blommar det överallt i alla möjliga färger. Ön är mycket fotogenisk med 800 meter höga vulkantoppar i mitten omgivna av regnskog med apor klättrande i träden och flera vattenfall. Perfekt för hiking med andra ord vilket vi skall försöka hinna med under den alltför korta tid, känns det som, vi hinner vara här denna gång. Flera klassiska avbildningar av paradiset sägs komma härifrån.

Grenada har sin våldsamma historia den också. 1974 blev ö-gruppen självständig. Detta hade dock inte särskilt stor folklig förankring, många kände självständigheten som påtvingad och istället för firande tilltog protesterna. 1979 skedde så en statskupp ledd av Maurice Bishop, en stor beundrare av Fidel Castro. Han påbörjade genast arbetet med att göra Grenada till en socialist-stat i Castros anda. Vissa saker förbättrades markant - som utbildning och hälsovård. Men som vanligt var det på bekostnad av frihet. Alla fristående medier förbjöds och oppositionella kastades i fängelse. 1983 blev han dock förrådd av sina egna. Hans ställföreträdare, Bernard Coard, och några medlemmar ur armén fängslade Bishop. Efter att han strax därefter blivit befriad av en ilsken folksamling blev han återigen tillfångatagen och avrättad tillsammans med en hel del anhängare. Nu vaknade "räddaren i nöden" USA till och genomförde det man kallade för en "rescue mission" som välkomnades med öppna armar.

Idag, trettio år senare, är historien om inte glömd så i varje fall inlagd i arkivet. Grenada är numera en med karibiska mått blomstrande demokrati och Grenadianerna anses vara ett särdeles trevligt och gästvänligt folk.

Vår första anhalt här är St Georges, huvudstaden. Den är mycket vacker med det karakteristiska fortet i inloppet till staden som är fylld av hus i allehanda pastell-färger.

Vi ligger i Port Louis marina strax utanför staden. Faktiskt kanske den lyxigaste marina vi legat i hittills. Dock inte den dyraste. Här leder fortfarande Västervik med 360 kr dygnet trots att ingenting ingick och toaletterna stank urin. Promarina heter orsaken till detta svenska fenomen. Här är toaletterna skinande rena med dyrbar interiör, trädgården välansad och all övrig service superb.

Idag blir det besök i staden, bad i poolen och säkert den jävla fisken till middag igen. Monstret vi fick upp för några dagar sedan hotar fortfarande att spränga vårt kylskåp. Vi hade lätt kunnat föda ett helt kompani en vecka med den där djävulska Kungsmakrillen. Själv ligger jag (Björne) vaken om nätterna och tänker på Big Mac, Sibylla-korv och fettdrypande Langos. Min fobi för levande fisk börjar sakta men säkert även inkludera de döda. Må fan ta dem!