Touring Grenada

2013-02-18

Nu börjar vi få bråttom igen. Det är fasligt vad stressigt livet kan vara!

Vi behöver vara på Aruba den 5 mars för att möta upp Thereses kompis Mia med son Ruben. Det är i runda slängar 500 NM dit, ca. 4 dagars segling, och vi vill inte ta hela sträckan på en gång.

Därför gäller det att beta av så mycket som möjligt av Grenada innan vi måste dra nästa helg.

Vi förflyttade oss från St Georges på torsdagen för att ta oss till Prickly Bay på Grenadas sydkust. Det gick på ett par timmar. Prickly Bay är en populär vik för långfärdsseglare med ett par marinor och en välsorterad marinbutik. Vi låg på svaj som de flesta andra.

På fredagen tog vi oss in till land och haffade en taxi som tog oss på en tur runt södra Grenada.

Första stoppet blev Annandale Falls. Det finns flera fina vattenfall på ön och detta lär vara det bästa. Vi blev inte besvikna även om det är lite trist att dessa attraktioner alltid är lite väl turistiga. De hade till och med "Official jumpers" som då och då hoppade nedför fallet i hopp om lite allmosor från de måttligt imponerade turisterna. Det var i varje fall ett mycket vackert vattenfall och Linnea och Pim vågade sig till och med på ett dopp.

 

 

 

Sedan bar det av till Grenadas central för krydd-distribution. Här tycktes tiden ha stått still en sådär hundra år. Likaledes verkade även moppar, kvastar, trasor och dammsugare ha stått still.
Här stod en kö av människor väntande på att få sina säckar med kryddor vägda. Björne misstänkte förstås att det var statister utplacerade av Grenadas turistråd. Kryddan framför andra här på "Spice Island" är vad de kallar "mejs" vilket är muskot. Den är verkligen värd sin vikt i guld. Kanske inte riktigt men i varje fall mycket användbar. Hela nöten inklusive skal används, som krydda förstås men även som bränsle, luktört, plantfyllnad och utsmycknad.

Nu såg vi fram emot rundturens höjdpunkt - den fantastiska regnskogen med de särdeles vänliga Mona-aporna. Det visade sig vara en väg, en parkeringsplats, några krims-krams stånd, en bod för att betala inträde i samt tre apor vid sidan av vägen. Aporna var gulliga och vi lyckades också fota av receptet på banan-bröd.

Slutligen avslutades turen med en kort lunch och besök på rom-destilleriet. Björne bidrog naturligtvis till bevarandet av naturskatterna genom att inhandla ett par flaskor.

Fredag kväll mötte vi upp med besättningarna på Miss My, Elin, Adele och Cu@sea för att äta Pizza och lyssna på live-musik inne vid marinan. Riktigt trevlig kväll tror jag. Minnet är inte vad det borde vara.

 

 

På lördag morgon skulle vi få fem nya batterier levererade till marinan. Vi blev positivt överraskade över att hela tre stycken kom fram den dryga kilometern från marina-butiken. De två återstående av dessa 23 kilo styck tunga batterierna föll av lastbilen. Karibien i ett (muskot-) nötskal. Vi fick vänta till efter helgen på två nya batterier.

Istället tog vi båten och drog till Hog Island. Egentligen bara en liten vik med en liten ö och en liten strand och ett litet skjul där man kan köpa billig öl. Med svår abstinens drog vi, cu@sea och Adele genast in till stranden för mer öl. På dagen hade vi köpt lite kött av en fransk slaktare i närheten. Vi fick låna grillarna och det blev en härlig kväll med grillat, öl och vin. Bättre kan man inte ha det. Som en svensk sommar-fredag efter jobbet ungefär.

 

På söndagen hade de barbeque med "all-you-can-eat" för endast 25 EC-dollar (ca 65 kr). "All-you-can-eat" på karibiska betyder "allt du kan äta på en tallrik som vi lägger maten på och mer får du inte om du inte betalar 25 EC till". Trevligt blev det ändå och mer öl också.

Under helgen har vi också låtit en mycket säregen man vid namn William polera vår båt. För det har vi fått betala ca 700 kr. Kan låta prisvärt för elva timmars jobb men då inkluderas i dessa timmar ständiga försök till omförhandling av priset, han vill ha rom, han vill ha lunch, han vill ha skjuts, han vill ha polermedel och trasor, han vill ha vatten, han vill ha öl och han vill berätta om hur mycket vita kvinnor tycker om honom och hans "great banana". När han är klar måste jag lova att inte tala om för någon annan hur billig och bra han är för då skulle de kalla honom "crazy man". Det sistnämnda vore dagsens sanning. Efter fullgjort arbete snor han en av våra kökshanddukar och drar in till stranden och festar och röker "ganja". Han frågar Björne om han vill ha lite men Björne tål inte exotisk frukt.

Nu ligger vi ståndsmässigt igen. På marina i Le Phare Bleu Bay. Verkligen schysst ställe med pool, bar och den gamla svenska fyrbåten "Västra banken" som pittoreskt inslag. Här ska vi ligga några dagar innan vi måste flytta oss för en kappsegling som går av stapeln i helgen. På lördag eller söndag vänder vi stäven västerut mot Venezuela.

Hej då och glöm inte höka in galleriet som nu är uppdaterat med vackra vinterbilder.