Helgutflykt

2013-07-20

I torsdags lättade vi ankar för att ge oss iväg på en liten helgutflykt. Efter två veckor i Cartagena skulle det bli skönt att slappa med lite bad i klart vatten. I Cartagenas hamn är vattnet allt annat än kristallklart.

Först behövdes lite bunkring av diesel och vatten vid Club de Pesca längre in i hamnen. På vägen dit åker man förbi Colombias huvudbas för den karibiska flottan. Så imponerande är den inte men några små jagare, något minfartyg och en ubåt har de i alla fall.

Bunkringen tog nästan en timme men var väl värd tiden då dieseln kostar under fem kronor litern.

Så sattes då västlig kurs mot Islas del Rosario, en arkipelag ca. 20 NM från Cartagena. Det är ruskigt grunt runt dessa öar med många undervattensrev och sjökorten är minst sagt opålitliga. Vi beslöt att närma oss öarna från norr som är lite mer lättnavigerat. Vi hade av det trevliga paret Sylvia och Arne fått låna deras pilotbok över Colombia som i varje fall har hyfsade sjökort. Dock var bokens waypoints inte särskilt hyfsade. Vi gjorde ett försök till angöring i en av de norra vikarna men vände snabbt då vi skrapade i sandbotten. Tur att det inte var korall! Vi vände snabbt och försökte med kanalen mellan Isla Grande och Isla Marina istället.

Enligt pilotboken ska det finnas en hel del prickar här som hjälp för navigeringen men de flesta var borta. Vi tog det som vanligt lugnt och fint och djupet in i kanalen var helt ok, mellan fyra och åtta meter. När vi kom längre in började det dock grunda upp och vi vågade inte fortsätta när djupmätaren visade på 2,5 meter. Då kommer naturligtvis en liten båt med två killar för att hjälpa oss. En av killarna, som var blind på ena ögat, hoppade ombord utan att fråga om lov och lotsade oss till en säker plats för ankring. Detta kan låta fantastiskt vänligt men Björne har väldigt svårt för denna "hjälp". För det första hoppar man inte ombord på en båt utan att fråga om lov. För det andra förväntar sig alltid dessa hjälpare rejält betalt och ser alltid lite besvikna ut när de väl får det. För det tredje så är "hjälpen" oftast av ganska tveksam sort. De här personerna vet inte mer om båtar eller vatten än en blind man i öknen (vår man var ju dessutom halvblind). Det gick bra i alla fall. Vad ska man göra när mannen ifråga redan står på pulpit och man är upptagen med att undvika grundstötning.

Dagen efter begav vi oss in till ön med jollen för att rekognoscera lite. Först åt vi en färsk krabba som vi köpt av ett par snubbar. Björne skall aldrig mer äta svensk krabba efter att ha ätit denna. Den smakade fantastiskt. I jämförelse smakar svensk krabba unken sjö och tång.

Väl på ön var det lite nedgångna hus, gamla hotellanläggningar i ruiner men förvånansvärt många invånare, mycket lugnt och ganska trivsamt faktiskt. De hade till och med en skola och ett litet sjukhus som nog skulle kunna aspirera på titeln världens minsta. Vi avslutade besöket med ett par öl på en hotellrestaurant. De hade en liten vattenrutschbana som Pim kunde åka i.

Idag, lördag, har vi åkt in mot fastlandet igen. Vi ligger nu i Cienaga de Cholon vid Isla Baru. Detta är en bred vik nästan helt skyddad av korallrev och mangrove. Skönt som omväxling till svajankringen vid islas del Rosario som verkligen var svajig, totalt oskyddad för sydliga vindar (som det nästan aldrig är här).

Många Colombianer åker hit på helgen i sina båtar för att festa. Det kan omöjligt undgås då samtliga ALLTID spelar usel musik på HÖGSTA volym. Till middag har vi inköpt en Red Snapper från några fiskare.

På måndag är vi åter tillbaka i Cartagena.