Vattenfall, Panama och regnskog

2013-08-26

I fredags var det dags att påbörja utforskningen av Sapzurro och dess omgivningar. Efter en förmiddag med sol och bad gav vi oss iväg på den korta promenaden till vattenfallet. Trots att det formellt är regnsäsong nu var det inte speciellt mycket vatten i fallet. Trots det räcker det gott och väl för att försörja byn.

På lördagen hade vi beslutat oss för att vandra till Panama. Sträckan är bara en kilometer men ganska jobbig då man måste gå uppför trappor till bergskammen 77,4 meter över havet. Häruppe möts man av en gränspostering komplett med sandsäcksbivacker. En mycket vänlig kille hanterade pappersexercisen för oss så att vi kunde fortsätta vår promenad till La Miela i Panama.

Just detta gränsområde var för några år sedan avsevärt mer hårdbevakat. Colombias armé hade beslutat att intensifiera jakten på FARC-gerillan. Gerillan hade, i syfte att bättra på ekonomin, involverat sig i kokain-handeln och efter påtryckningar från USA kände sig armén tvungen att öka trycket på gerillan. FARC tog då sin tillflykt just till denna region. Syftet var två; Byarna här kan inte nås landvägen, endast via vattnet; De kunde få skydd på Panama-sidan då många här sympatiserar med gerillan.

La Miela, på Panama-sidan, är precis som Sapzurro en liten sömnig fiskeby. Det finns en fin liten strand och en förvånansvärt stor och modern taxfree-shop. Vi köpte på oss ett antal flaskor rom för 28 kr styck och en liter whiskey för ca. 50 kr.

Efter en utsökt lunch bestående av nyfångad Red Snapper begav vi oss åter tillbaka till Colombia. De 77,4 meterna kändes nu som det tredubbla med ett par öl i kroppen.

På söndagen tog vi det lugnt. På kvällen åt vi på en pizzeria ägd av en tysk och hans colombianska fru. Som husdjur har han en liten apbebis som hela tiden sitter på hans axel. Rasen, på apan alltså, är en så kallad "titi". En mycket söt liten apa, fullvuxna blir de endast strax under halvmetern och i regnskogen här vimlar det av dem.

Vi har beslutat att ge oss av från Sapzurro på tisdag så redan på måndagen var det dags för nästa utflykt. Denna gång till den lite större byn Capurgana. Promenaden hit är lite längre, ca. 3 kilometer och går helt igenom den täta regnskogen. Det är verkligen häftigt att gå genom regnskog men det är oerhört varmt och fuktigt. På vägen fick vi se ett par av de nyss nämnda titi-aporna hoppande i träden.

Capurgana är en lite större by än Sapzurro, också helt utan landförbindelse. Liksom Sapzurro existerar inga bilar. "Lokalbussarna" här är en häst med vagn. På vagnen sitter man på fastskruvade plaststolar utan ben. Miljövänligt till max. Här åt vi lunch och gick runt och tittade i byn. Återfärden gick med inhyrd båt i 35 knop på 10 minuter. Pim tyckte det var vansinnigt kul att åka snabb motorbåt.

Imorgon tisdag fortsätter alltså färden, om vädret tillåter. Vi planerar att göra korta dagsetapper ungefär varannan dag vilket gör att vi når San Blas på 7-10 dagar.

Vi höres!