Ett litet paradis

2013-10-26

Nu har vi landat i ögruppen Coco Banderos, av många ansedd som den vackraste platsen i San Blas. Efter några dagar här är det svårt att inte hålla med.

Ögruppen består av sex små öar. Alla med kritvita stränder, gröna kokos-palmer och omgivna av turkos-blått vatten. Snorklingen är fantastisk. Ungefär som att simma i ett gigantiskt akvarium. Öarna är nästan helt rena från skräp. Något som tyvärr inte är helt vanligt här i San Blas. Och bäst av allt - inga av de förbannade no-see-uhms. De små, nästan helt osynliga, kräken till moskitos existerar inte här. Det är för långt till närmaste mangrove.

Här har vi träffat flera nya vänner. Walter, Eva och Kian på den österrikiska katamaranen Soultime samt Bård, Lerma och deras tre barn från Svalbard i Norge (enligt Bård den enda platsen i världen där det är helt ok att traska in på banken med en bössa på axeln) på båten Pliosaurus.

Vårt största fritidsintresse här är att försöka slå nytt rekord i hur slapp man kan vara. Vi läser böcker, badar, snorklar och sover. Ibland, när andan faller på, rengör vi båten lite eller åker in till någon av stränderna och bränner sopor. Ett härligt liv som går fort att vänja sig vid.

Idag träffade vi en svensk för första gången sen Portobello. Han är gäst på en stor charter-båt som ligger här intill. När han såg vår svenska flagga simmade han ut till oss. Han var pensionär och fördrev tiden med att, i tre månaders etapper, åka motorcykel från Alaska till Sydamerika. Det tyckte vi lät som ett bra alternativ till att sitta i stadsparken och mata duvor eller prata om vädret på Konsum.

Vi fick också besök av en Kuna-man som erbjöd sig att handla varor åt oss i Narganá. Vi gav honom en lista och 30 dollar. Hittills har han levererat fyra liter mjölk, tio frallor, två kilo mjöl och en stor kyckling. Vi fick också en ananas gratis som någon sorts reklam för hans affärsverksamhet. Som vanligt är inte hans "business" BPR:ad (Business Process Realisation). Han åker fram och tillbaka med små leveranser, några ägg till en båt - några öl till en annan, vilket medförde att han till slut fick soppatorsk (en del av våra utländska vänner läser vår blogg genom att först översätta den till engelska via Google translate - en riktig höjdare med ordet "soppatorsk"). Bård lånade honom fyra liter.

Häromdagen när vi stod på stranden kom tre män i en "ulu" (kuna-kanot) seglande förbi. De visade stolt upp en stor Red Snapper de hade fångat. Kuna-indianerna säljer sällan fisk. Den vill de ha själva. Vi lyckades dock övertala dem att sälja den delikata firren till oss för det facila priset åtta dollar. Ett riktigt klipp, både för dem och oss. Vi delade fisken med österrikarna. Det har räckt till två middagar, en ugnsgrillad på fredagen och ett gäng smarriga fiskkakor på lördagen.

På måndag, eller nåt sånt, åker vi till Narganá. "Planering är nödvändig men planer är förgängliga" som någon fältherre sade. Där kan vi få åtkomst till internet med lite tur.