Livet i en byhåla

2013-11-29

Portobello är verkligen en byhåla. Man behöver inte vara här länge innan man blir "hallå" och "tjenis" med ett stort antal av invånarna här. Här är några i persongalleriet:

Svenske långfärdsseglaren Peter: Skåning. Har vistats här i flera år. I vår planerar han att segla till Kanarieöarna, sälja båten och hyra ett litet hus.

Svenske "turisten" Roland: Örebroare. Hyr ett rum strax utanför Portobello. Tar det lugnt och låter tiden göra jobbet. Åker hem till Sverige under somrarna.

Engelsmannen Peter: Långfärdsseglare. Står för många bevingade uttryck som till exempel "this is my first gin and tonic since the last one". Eller "I can't stand women - I rather lie down".

Venezuelanskan Maria: Jobbar på restauranten "Captain Morgan". Har bott i Sverige och Norge. Bra massör. Knäckte Björnes nacke när han hade olidligt ont. Hon och hennes man bor på båt i viken (dock inte samma båt).

Smugglarkungen: Nästan tandlös gubbe som talar helt obegriplig rotvälska. Säljer tobak, sprit och moskitomedel (?) för en bråkdel av normalpriset.

Irish Dave: En rejäl sydstatare som mekar med utombordare och säljer allt möjligt skit i sin verkstad. På kvällarna sitter han intill gasol-flaskor och röker feta kubanska cigarrer, tittar på tv samt dricker Guinness.

Eloy och hans mamma: Eloy fixar gasol, diesel och bensin. Söta mamman lämnar man in tvätten till.

Norska Pliosaurus har åkt vidare till Shelter Bay nu. Innan de åkte roade vi oss med att leka "burken" i det gamla fortet. På norska heter den gamla hederliga kurragömma-leken "boxen". Vi gömde oss i de 300-400 år gamla ruinerna och ropade titt som tätt "Bård-Robert på boxen" eller "John-Kenneth på boxen". Vad är det med norrmännen och deras dubbelnamn?

En dag var vi bjudna på middag hos familjen Gundersen (Pliosaurus). Det var verkligen trevligt. Vår salong skulle lätt kunna rymmas i deras sittbrunn så man måste höja rösten när man pratar (båten är en Ovni 495). Bård påstod att i Norge får man ta vilket efternamn som helst. Björne beslutade sig på stående fot att flytta dit så han kan döpa sig till Björn Borg.

Det var lite tråkigt att de lämnade oss. Men vi hoppas att vi kommer ses igen snart. Vi håller kontakten via mejl. Klicka på länken till höger (Pliosaurus) i vår blogg. Bård skriver riktigt roliga inlägg. Om inte annat så blir allt "morsomt" på norska. Jag (Björne) har försökt läsa böcker på norska men jag börjar bara skratta hela tiden. Därefter drömmer jag om att "gå på tur" ätande getost hela natten.

I torsdags firade vi "Thanksgiving" hos Birgit och Rainer. De är ett tyskt långfärdsseglar-par som varit här i tre år. De driver ett litet café samt syr segel och kapell. Där träffade vi flera av de ovan beskrivna personerna. Buffé serverades och vi (läs Therese) hade bidragit med en höstkantarellpaj. Den och allt annat smakade deliciöst.

 

Thanksgiving är ingen religiös helg, förklarade amerikanerna stolt. Den härstammar från när de första europeerna landsteg på den amerikanska kontinenten och ursprungsbefolkningen glatt välkomnade dem med gåvor, bland annat kalkon. Och därefter utrotade ni de stackars indianerna, tänkte vi åhörare unisont och högg in på läckerheterna.

Portobello är som sagt en liten by. I byn finns det fem livsmedelsaffärer, eller kinesbutiker som vi kallar dem för. Ska man beskriva vägen någonstans så utgår man alltid från dem; "ska du till Captain Jacks så går du förbi kines nr 1, därefter svänger du höger strax innan kines nr 2..." osv.

 

Det har regnat en hel del den sista tiden. I december startar ju torrperioden och det ska väl bli sämre innan det blir bättre. Om nu varmare och torrare är bättre. De dagar det inte regnar, inte blåser och är mycket sol blir det olidligt varmt. På svenskt manér gnäller vi oavbrutet. Är det inte för varmt så regnar det för mycket eller blåser. Eller så blåser det för lite. Fan vet om inte ett liv i vakuum vore det bästa. Jag får fråga någon politiker när jag kommer hem.

Häromdagen fullkomligt forsade det ner. Det blåste västligt in i viken samtidigt vilket gjorde att strömmen från floden jobbade mot vågorna. Konsekvensen blir att samtliga 70 båtar ligger åt olika håll. Ett litet handels-skepp hamnade fem meter framför vår stäv. Kaptenen på skeppet valde panamansk problemlösning. Han tog en jolle och puttade upp skeppet mot vindriktningen. Han tänkte inte så långt att problemet snart skulle kunna uppstå igen. Vi tog in på vår ankarkätting.

När det regnar mycket så öser det ut vatten från floden. Den för med sig allehanda skit. Stockar, pinnar, skräp och gud vet vad. Enligt "långliggarna" här så rinner det ut en och annan krokodil, då och då, också. Den vetskapen gör att man ser sig om både en och två gånger innan man tar sitt dagliga dopp från båten.

Nästa vecka funderar vi på att åka till Panama City. En bussresa på ca. tre timmar. Ska bli kul att se "Centralamerikas Miami".

Hasta pronto!