"Hemma" igen...

2013-11-20

Efter åskväder och västlig vind i några dagar fick vi så äntligen den "normala" nordostliga fönen igen. Lördagen den 16 november lättade vi ankar och lämnade Chichime och San Blas för den här gången. Vi hoppas vi skall få besöka "Kuna-land" igen om, och när, Linnea och Daniel kommer på besök.

Det blev en underbar segling till vårt planerade stopp, diesel- och vattenhålet i Turtle Cay Marina. Trettiofem sjömil motströms (ca 0,5 knop) avverkades på exakt sex timmar. Marinan är riktigt fin. Det är egentligen bara två problem: den är inte riktigt klar och no-see-ums (moskitos). Arbetet framskrider med en snigels hastighet och ofta behöver underhåll prioriteras framför utveckling. Travelliften, exempelvis, har inte fungerat på ett år och det är först nu de kommit på att det kan vara motorn det är fel på. Hujedanemej... "Vill man få något gjort ska man göra det själv", heter det ju. Härmed introduceras tillägget "och det man inte kan göra själv ska man icke försöka få gjort i Panama."

Diesel, vatten, el och en riktigt bra restaurant finns det i varje fall och managern Yogi med snälla rottweilern Samantha är mycket trevliga.

På måndagen vinkade vi adjö och fortsatte de 20 sjömilen till Portobello. Återigen i kanonvind. Färden tog fyra timmar och när vi anlöpte hamnen kändes det faktiskt lite som att komma hem. Här finns mat och många andra glada långfärdsseglare. Norska Pliosaurus, till exempel, hade kommit bara några dagar tidigare.

På kvällen blev det pannbiff med lök och potatis. Mums så in åt h....e fillibabba! Efter det vräkte vi i oss chips. När man varit i San Blas ett tag så är man, minst sagt, lite sugen på något annat än kokosnötter och fisk.

Tisdag blev det besök i Sabanitas för att handla ytterligare mat. På eftermiddagen hade Björne laddat upp för att se Sverige mot Portugal i fotboll. Matchen startade kl. 15.00 lokal tid. Kl. 14.55 gick internet ned.... Välkommen till Centralamerika!

Nå, efter att ha fått reda på resultatet senare var Björne glad att han slapp se eländet. Här på Gaija ser vi det som något positivt att Zlatan lyckades få 2-3 mot "Europas Brasilien".

Apropå internet så har vi återupptagit jakten på ett sim-kort till vår Ipad. Det är inte lätt och inte blir det lättare av att nästan ingen kan ett ord engelska. I vår pilot-bok står det att panamanerna kan mer engelska än Colombianerna. Det har vi hittills inte kunnat bekräfta. På turistbyrån, exempelvis, får man bara ett skratt och ett "no, no, no" om man frågar om de "habla inglés". En del försöker dock. I en liten butik i Narganá utspelade sig följande dialog mellan Björne och en ung man som uppenbarligen skulle impa på sina polare med sina kunskaper i det anglo-saxiska språket:

- What is your name?

- Bjorn.

- How are you?

- Very well. And you?

- Where are you from?

- Sweden.

- Where do you live?

- I assume you mean here? We live on a sailing yacht.

Den unge mannen ser frågande ut. Björne tillägger:

- En un velero (i en segelbåt).

- Ah, ok. And where are you from?

- Sweden. Sorry, we have to go now. Nice talking to you. Bye, bye!

Björne gick ut ur butiken med känslan av att vara på väg att hamna i en så kallad "brain-loop". Inte bra i hans ålder.

Bye, bye to you too!