"The soul of a journey is liberty, perfect liberty, to think, feel, do just as one pleases".
William Hazlitt (1778-1830)
Vår tanke är att ta den "klassiska" rutten under tre år. Vi startar från Värmdö mitt i sommaren 2012. Via Kiel-kanalen (Nord Ostsee kanal), engelska kanalen och Biscaya tar vi sikte mot Kanarieöarna. I bästa fall kan vi lata oss där i hela två månader innan vi i december skvalpar över Atlanten via Kap Verde.
Med ena handen på ratten och den andra balanserande en Pina Colada länsar vi runt lite i Karibien innan vi anfaller indianerna i Venezuela och plundrar dem på allt guld. Därefter blir vi själva plundrade på allt vi har genom den hutlösa avgiften för att ta sig igenom Panama-kanalen.
Som skjutna ur en kanon kommer vi ut på andra sidan Sydamerika och tar genast ut kursen mot Galapagos. Där ämnar vi göra säl-skap med allehanda djur, dock ödlar vi ingen tid på kräldjuren.
Trötta på valrossar, albatrossar och vindpinade öar suger det i öl-tarmen och vi beger oss genast nästgårds, till Australien/Nya Zeeland. Oops! Höll på att glömma att vi först tvingas stanna till i Polynesien för att lära infödingarna allt om GI-metoden.
Med mognande malignt melanom lämnar vi landet down under. Saknaden av svenskar bliver för stor så vi beger oss till Thailand. På vägen stannar vi till för att spela Fillipin i Indonesien och handla billigt i Malaysia.
Björne behöver nu andlig vägledning och familjen gör därför en avstickare till Indien. Folket sägs vara Goa där.
Efter att ha erbjudits allehanda pirat-kopior i Thailand och Indien vill vi nu ha den äkta varan. Därför följer vi ekvatorial-linjen mot Afrika. Då somliga i Somalia sägs vara elaka vrider vi ratten två millimeter moturs så att vi hamnar i Madagaskar. Besvikna över att det inte finns pingviner där drar vi till Sydafrika istället.
Inga kap fanns att göra i Sydafrika så vi sticker upp till Kanarieöarna igen, där känner vi oss som hemma. Vi håller noga ut från kusten då vi inte vill ha ett horn i sidan.
Hemlängtan blir påtaglig, saknaden av knäckebröd och jantelag så stark, att vi nu åker hem. Vi stannar till på Azorerna för att fråga efter vägen, samt hur man kan bo på denna gudsförgätna plats.
Vi planerar vara hemma i Hippokratien igen strax efter dymmelonsdagen 2015.
Klicka här om du vill se vår tänkta rutt.
