Lata dagar i Oranjestad

2013-03-26

Det är nu en vecka sedan Mia och Ruben lämnade oss efter två veckors besök och idag åker Daniel hem. Det har varit tre mycket roliga veckor och vi vill på detta sätt tacka Mia, Ruben och Daniel för att de förgyllt vår "vardag" under denna period.

 Det har blivit en hel del bad och uteätande naturligtvis. Några kortare utflykter har vi hunnit med också, exempelvis till den utmärkta seafood- (det finns inget bra svenskt ord för detta - havsmat känns lite slarvigt) restauranten Zeerover där vi kunde avnjuta fiskrätter i direkt anslutning till den lilla fiskehamnen.

Ruben och Pim har guppat omkring i havet, eller i poolen, nästan hela dagarna. Vi har matat Flamingoer och observerat Leguan-ödlor och Ruben har skaffat sig ett nytt favoritdjur - Eremitkräftan. Undrar om de finns som kramdjur? Måste undersökas.

Linnea och Daniel har badat och solat under dagarna och varit ute och ätit på kvällarna. Några biofilmer har det blivit också. Det finns en utmärkt bio här vid marinan.

Det är tråkigt när våra gäster måste åka hem men livet går vidare.

I övrigt så har vi tagit det väldigt lugnt. Björne blir mer och mer som en pensionär då vi ligger still så här länge. Han får ont i ryggen av allt liggande i sand eller på solbädd. Den enda hjälpen är långa promenader vilket nu har renderat i utsträckt hälsena på grund av för långa marscher i flip-flops. Häromdagen var vi tvungna att införskaffa ett par fotriktiga sandaler åt gammelgubben. Dock inte Ecco, han har inte nått åttio ännu. Som sann medlem i de kutryggigas klubb har han även börjat mata småfåglar. Två små gröna sparvar står tålmodigt varje morgon och väntar på att Björne skall komma upp med lite bröd till frukost. Även lunch, middag och mellanmål serveras till Kurt och Yvonne som de små fjäderfäna döpts till.

Vi har nu definitivt tagit beslutet att inte gå igenom Panama. Därmed blir det inte jorden runt denna gång. Skälen är flera. Ekonomin och de långa etapperna är två skäl. Linneas skolgång är ett annat. Vi är dock inte ett dugg besvikna. Vi trivs mycket bra här i Karibien. Det finns hur mycket som helst att utforska här. Dessutom får vi kanske chansen att besöka Kuba i början på nästa år, vilket vi ser fram emot.

När Daniel nu åker hem har vi varit här i tre veckor och det är dags att börja tänka på nästa mål. Så fort vi får lite lugnare vind- och vågförhållanden ger vi oss av mot vind, våg och ström till Curacao och Spanish Waters. Det ska bli kul. Willemstad lär vara en av Karibiens vackraste städer och Spanish Waters en av de bästa naturhamnarna.

Vi vill gärna skicka våra kondoleanser till Prinsessan Lilians anhöriga samt till den stackaren som orättvist åkte ut ur Sveriges Mästerkock.

Ha det så bra!

Mera besök

2013-03-13

Äntligen har Daniel kommit!

Väntan har varit nästan outhärdlig för Linnea men på tisdagen var den äntligen över.

Linnea och Pappsen åkte ut till flygplatsen kl. 14 för att möta upp Daniel som skulle landa 15.20. Det blev ingen lång väntan men vi hann i varje fall med en varsin Moccashino.

 



Daniels plan landade 30 minuter före utsatt tid men det blev nästan ändå 13 timmar i luften för den stackaren. Det hade varit bra filmer och god mat i alla fall.

Det blev ett kärt återseende när pojkvännen steg ut i ankomsthallen.

 



Idag onsdag blir det sol och bad på Renaissance Island. Mia och Ruben ansluter också. Rena rama svensk-kolonin!

Stort tack för alla presenter som Daniel förde med sig. Ni anar inte hur glad man kan bli över räkost, geléhjärtan, Prezzo-bryggare, filmer, böcker etc.

Nu blir det två veckor till med (relativt) lyxliv för oss.

Vi hörs om några dagar igen!

Äh nu ba´ - Aruba

2013-03-08

I måndags kom vi till Aruba efter ca. ett dygns segling från Bonaire. Det tog ett bra tag innan vi kunde ankra utanför Palm Beach. Vi har nämligen ingen pilot-bok för Aruba. Det verkar inte finnas någon att få tag på.

Enligt den lilla information vi hade skulle vi gå in i Oranjestad hamn för inklarering. Men när Björne anropade hamnkontrollen fick vi reda på att inklarering görs i Barcadera hamn, ca. 5 NM söder om Oranjestad.

För säkerhets skull vinkade Björne till sig några käcka gossar från kustbevakningen som åkte förbi i sin gummibåt. Två av dem äntrade vår båt och visade på sjökort var Barcadera låg. I vanlig ordning ställde de några undersökande frågor också.

Väl framme i Barcadera hamn fanns inte tillstymmelse till skyltar eller tecken på var tull och immigrationspolis kunde gömma sig. Eftersom det nu bara var en timme till skymning beslutade vi att gå norrut igen för att ankra utanför turiststranden Palm Beach.

Dagen efter tog vi så en minibuss till Barcadera för inklarering. Efter en del diskussioner med busschaufför och övriga passagerare på bussen lyckades vi till slut nå konsensus om var tullen kunde ligga.

Björne knallade dit glad i hågen endast för att få beskedet att båten måste läggas till vid kajen i samband med inklarering. Håhåjaja...

Nåväl - det var bara att åka tillbaka till Palm Beach och ta upp ankare och åka tillbaka igen. I styv kuling rätt i fejset!!!!

Efter inklarering åkte vi in till Oranjestad och lade oss i marinan. Det finns helt enkelt inget bra ställe att ligga på svaj vid här. Det blåser konstant friskt med kuling-byar och utanför de långgrunda stränderna åker det ideligen båtar fram och tillbaka med turister efter sig hängande på, i eller efter fallskärmar, bananbåtar och wakeboards. Skvalpigt med andra ord.

Här i Renaissance Marina i Oranjestad ligger vi dock bra bredvid några lustjakter. Vi har fri tillgång till hotellets poolområde och privata ö så det finns inget att klaga på.

I onsdags mötte vi upp med Mia och Ruben som kommit hit för två veckors semester. Det är verkligen kul med besök hemifrån och det blev ett minst sagt glatt återseende när vi knackade på deras hotellrum. Ett nästan ännu gladare återseende blev det när Mia plockade fram en jättepåse från Karamellkungen, skinkost, kaviar och sill.

 

Onsdagen ägnades på stranden och på torsdagen gick vi ut och åt middag på Iguana Joe´s. Ett ställe med portionerna anpassade efter amerikanska turister.

Aruba är mycket annorlunda jämfört med Bonaire. Detta är en ö anpassad för dollarturister. Enorma hotell med all service man kan tänka sig. Huvudstaden Oranjestad smockfylld med svindyra butiker. Det mesta här handlar om att sprida dollar så fort som möjligt. Det ligger ständigt två gigantiska kryssningsfartyg i hamnen och de byts ut varje dygn.

Trots detta så är faktiskt Aruba den enda ö där det finns kvar någon ursprungsbefolkning - Arawakerna. Vi har sett en sådan gumma.

Här kommer vi nu ligga tre veckor. Mia och Ruben blir kvar i två veckor till och nästa vecka kommer Daniel. Hurra för Linnea!

Hej så länge från oss.

Jakten på den rosa flamingon

2013-03-02

Innan vi lämnade Grenada hann vi med att fira Pims sexårsdag. Therese och Linnea hade hjälpts åt att baka tårta och kakor. Familjen från s/y Elin firade med oss i vår båt och Pim fick en jättefin sagobok av Love.

Efter kalaset åkte vi in till stranden på Hog Island så att Pim fick testa en av sina presenter, den uppblåsbara Delfinen Barbara.

Nu sitter vi och njuter av livet här på Bonaire. Vi ligger för boj utanför huvudstaden Kralendijk. Ankring är förbjuden i syfte att skydda korallen som omger nästan hela ön. Runt båten är vattnet kristallklart, förutom då vi tömmer septiktanken, och fiskar i alla möjliga färger simmar glatt omkring, förutom då vi tömmer septiktanken.

Bonaire tillhörde tidigare den autonoma provinsen Nederländska Antillerna. Provinsen upphörde 2010 och numera är Bonaire en kommun inom nederländerna. Dock är landet ej medlem i EU.

Endast 12 500 personer är bofasta på ön, men de representerar 50 olika nationaliteter. Officiella språk är holländska och papiamento - en blandning av portugisiska, spanska, engelska och holländska. Faktiskt ganska vackert. Jag föreslår härmed att Holland genast byter ut sitt gräsliga spott och fräs-språk till papiamento.

Bonaire har två huvudnäringar, turism och saltframställning. Frågan "Har ni salt?" på restauranten ter sig därmed tämligen onödig. På södra sidan av ön ligger det berg med salt.

Turisterna här tar sig ofta vatten över huvudet då den stora attraktionen här är dykning. I princip går det att hoppa i var som helst här för ett schysst dyk.

Norra delen av ön upptas till största delen av en nationalpark. På fredagen hyrde vi en bil för att åka runt i parken. Huvudmålet för vår äventyrsfyllda safari var att få se den mytomspunna rosa flamingon som häckar i lagunerna här.

Landskapet i parken är fantastiskt med vulkaniska berg, kaktusar upp till tio meter höga och vackra laguner. Lite grann ser det ut som vilda västern för att göra någon liknelse.

Vid lunchtid stannade vi vid en liten korallstrand. Då maten togs fram invaderades plötsligt platsen av ödlor. Vi fick panik och intog resten av lunchen i bilen. Nu var det inga skräcködlor direkt, som störst 40 cm långa, men det finns bättre tillfällen än lunch att ha de små monstren krälande runt fötterna.

Efter två tredjedelar av färden genom parken hade vi fortfarande inte fått syn på någon rosa flamingo och vi var redo att ge upp. Efter ett uppfriskande bad vid en liten sandstrand fick vi ny energi och kämpade vidare i jakten.

Vid den sista sjön utefter vägen så fick vi till slut syn på de ståtliga fåglarna. De är verkligen vackra. Ser nästan konstgjorda ut med sin klara rosa fjäderdräkt och svarta näbbspets.

På söndag planerar vi att ta oss vidare till Aruba. Färden är ca 100 NM och bör väl kunna klaras av på lite mindre än ett dygn. Vi höres därifrån! Pasa un bon dia! (ha en trevlig dag på papiamento).