2012-09-29
Ibland blir det inte riktigt som man hade tänkt sig.
I förra blogginlägget skrevs det att vi skulle till Aveiro som låg endast 33 NM ifrån Leixoes.
Vi visste av väderprognosen att det skulle börja blåsa upp till kvällen, så planeringen var att dra dit på morgonen och komma fram innan vinden friskade på.
Så på morgonen gjorde vi i ordning snabbt och drog, tyvärr skulle det bli sydliga vindar men så länge dom var svaga är det ok.
Men efter halva vägen och mycket mer vind än i början och vågor som sköljde över både båt och oss som satt i sittbrunnen togs ett mycket moget och klokt beslut att vända om till Leixoes. Annars hade vi riskerat att komma till Aveiro i oväder och hårda vindar. De brukar stänga hamninloppet och då hade vi stått där med skägget i brevlådan:-)
Så med svansen mellan benen kom vi tillbaks till marinan igen och där blev vi liggande till onsdag den 26:e.
Men inte gjorde det så mycket vi roade oss med att åka in till Porto, som är en ganska stor stad.
Den 26:e fick vi äntligen vinden med oss och nästa mål var Cascai.
Tyvärr fick vi skippa Aveiro för den här gången, men man kan inte få allt här i livet.
Vi hade 165 NM hit och det gick fantastiskt bra med härlig halvvind/ slör hela vägen.
Nu ligger vi för ankare utanför marinan, precis intill staden och stränderna runt om.
Det är en otrolig vacker stad, men väldigt turistig.
Idag har vi haft en heldag inne i Lissabon, vi tog lokaltåget in som tog ca 30 minuter.
Strosade runt och åt en riktigt god lunch.
Just i dag hade Portugiserna demonstration emot regeringen och det var ett fasligt liv och mycket folk i staden.
I morgon den 30:e ska vi fira vår stora tjej, Linnea som fyller hela 17 år, tvätta en stor tvätt och handla en massa mat sen hade vi tänkt att ta oss till Kanarie öarna på måndag.
Vindarna just nu ser perfekta ut och eftersom det är 700 NM dit och tar ca 6 dagar så måste vi vara riktigt säkra på att det inte kommer in någon otäck orkan som just nu cirkulerar ute på atlanten.
Så nästa blogg kanske sker på kanarias.
Kram på er alla
Mot Portugal
2012-09-21
Det känns som evigheter sedan vi åkte över Biscaya , men egentligen är det bara en vecka sedan!
Mycket har hänt sedan sist vi skrev i bloggen, kanske inte så stora händelser men för oss är dagarna fyllda med små äventyr.
Vi lämnade La Coruna den 16:e, ett snabbt beslut togs, antingen stannar vi några dagar till på grund av en kuling som var på väg mot nordvästra Spanien eller dra en bit ner för Galiciska kusten.
Björne var först lite emot beslutet att gå innan vi hade hittat en ny kompressor till kylskåpet, men jag (Therese) lyckades övertala honom.
Så så blev det, kasta loss och dra fortast kvickt.....
Vädret var lovande och vindarna svaga
Det hade lovats att vindarna skulle vrida mot väst senare under eftermiddagen, perfekt! Då kan vi segla hela vägen till Bayona som var vårt mål, 150 NM längre söderut, alltså skulle det bli nattpass, men efter tre nätter på Biscaya kändes en natt som en fjärt i havet.
Det blev ingen segling.....
Vinden vägrade vrida sig till väst så det var bara att stå och se glad ut med motorn på med rak sydlig vind. Som tur va var vinden svag och inte alls kall och jobbig.
Nattseglingen var trevlig med 2 timmars pass för mig och Björne.
Delfinerna kom och höll oss sällskap en stund. Jag trodde inte dom var intresserade av båtar med motor på, men ack där hade jag fel. När dom tröttnat på att simma bredvid Gaija drog dom sin väg.
Bra musik eller en talbok är heller inte fel när man sitter ensam på nattseglingar och självklart något gott att tugga på!
Vi kom in till Bayona tidigare än väntat, med lugnt vatten och strömmen med oss gjorde vi ca 7-8 knop.
Att komma in till Bayona var en otroligt vacker syn, gröna kullar som ramade in fiskebyn och små sandstränder som såg så lockande ut att man ville bara dit och lägga sig i den varma sanden.
Galiciska kusten är majestätisk med sina berg.
Bayona är en fiskeby, dom flesta livnär sig på fisk och skaldjur och överallt ser man små fiskebåtar som traditionellt fiskar ute på Atlanten.....Fint att se istället för industrifiske.
Vi ville ju inte missa detta mecka för skaldjur, då vi är tokiga i havsdjuren i den här familjen.
Så vi begav oss ut för att frossa och det kan man säga att det fick vi verkligen göra!! Jag var i himmelriket!
.jpg)
Vi hade otroligt fint väder och till sandstranden fick det bli, men det var endast Pim som vågade sig i vattnet som uppmätte hela 19 grader....burr, alldeles för kallt för mig!
Vi stannade i Bayona till den 20:e då vi hade beställt och fått en ny kompressor till kylskåpet
(det är otroligt vad man lär sig snabbt att leva utan kyl när man blir tvungen).
Vi tog oss vidare till Viana do Castelo som ligger i Portugal, solen sken och helt plötligt ifrån ingenstans blev det dimma, man såg inte längre än ca 100 meter, radarn slogs på och det kändes tryggt att ha den i detta läge. Det var en sån tjocka att det rann fukt både ifrån oss och båten, har aldrig varit med om en sådan väderomställning förut.
Vi hade en waypoint som skulle ta oss till piren som leder in oss till hamnen, vi gled sakta mot den för att kunna urskilja något av det som komma skall, helt plötligt dök det upp en hög pir där vågorna slog emot. Lite skrämmande var det när den dök upp så plötsligt.
Men sakta förvann dimman och vi kunde glida in till hamnen, nu skulle vi bara ligga en natt där så vi blev hänvisade till en vänte-ponton utanför, där vi låg i strömmen som hade en hastighet på ca 3 knop.
I dag har vi tagit oss till Leixoes, en fiskehamn som inte är så mycket att skryta om. Men en natt här kan man väl stå ut med.
I morgon har vi tänkt att ta oss till Aveiro som ska vara Portugals Venedig sägs det.
Det ska bli trevligt och mer om det stället kommer i nästa blogg.
Ha det så gott
Det känns som evigheter sedan vi åkte över Biscaya , men egentligen är det bara en vecka sedan!
Mycket har hänt sedan sist vi skrev i bloggen, kanske inte så stora händelser men för oss är dagarna fyllda med små äventyr.
Vi lämnade La Coruna den 16:e, ett snabbt beslut togs, antingen stannar vi några dagar till på grund av en kuling som var på väg mot nordvästra Spanien eller dra en bit ner för Galiciska kusten.
Björne var först lite emot beslutet att gå innan vi hade hittat en ny kompressor till kylskåpet, men jag (Therese) lyckades övertala honom.
Så så blev det, kasta loss och dra fortast kvickt.....
Vädret var lovande och vindarna svaga
Det hade lovats att vindarna skulle vrida mot väst senare under eftermiddagen, perfekt! Då kan vi segla hela vägen till Bayona som var vårt mål, 150 NM längre söderut, alltså skulle det bli nattpass, men efter tre nätter på Biscaya kändes en natt som en fjärt i havet.
Det blev ingen segling.....
Vinden vägrade vrida sig till väst så det var bara att stå och se glad ut med motorn på med rak sydlig vind. Som tur va var vinden svag och inte alls kall och jobbig.
Nattseglingen var trevlig med 2 timmars pass för mig och Björne.
Delfinerna kom och höll oss sällskap en stund. Jag trodde inte dom var intresserade av båtar med motor på, men ack där hade jag fel. När dom tröttnat på att simma bredvid Gaija drog dom sin väg.
Bra musik eller en talbok är heller inte fel när man sitter ensam på nattseglingar och självklart något gott att tugga på!
Vi kom in till Bayona tidigare än väntat, med lugnt vatten och strömmen med oss gjorde vi ca 7-8 knop.
Att komma in till Bayona var en otroligt vacker syn, gröna kullar som ramade in fiskebyn och små sandstränder som såg så lockande ut att man ville bara dit och lägga sig i den varma sanden.
Galiciska kusten är majestätisk med sina berg.
Bayona är en fiskeby, dom flesta livnär sig på fisk och skaldjur och överallt ser man små fiskebåtar som traditionellt fiskar ute på Atlanten.....Fint att se istället för industrifiske.
Vi ville ju inte missa detta mecka för skaldjur, då vi är tokiga i havsdjuren i den här familjen.
Så vi begav oss ut för att frossa och det kan man säga att det fick vi verkligen göra!! Jag var i himmelriket!
.jpg)
Vi stannade i Bayona till den 20:e då vi hade beställt och fått en ny kompressor till kylskåpet
(det är otroligt vad man lär sig snabbt att leva utan kyl när man blir tvungen).
Vi tog oss vidare till Viana do Castelo som ligger i Portugal, solen sken och helt plötligt ifrån ingenstans blev det dimma, man såg inte längre än ca 100 meter, radarn slogs på och det kändes tryggt att ha den i detta läge. Det var en sån tjocka att det rann fukt både ifrån oss och båten, har aldrig varit med om en sådan väderomställning förut.
Vi hade en waypoint som skulle ta oss till piren som leder in oss till hamnen, vi gled sakta mot den för att kunna urskilja något av det som komma skall, helt plötligt dök det upp en hög pir där vågorna slog emot. Lite skrämmande var det när den dök upp så plötsligt.
Men sakta förvann dimman och vi kunde glida in till hamnen, nu skulle vi bara ligga en natt där så vi blev hänvisade till en vänte-ponton utanför, där vi låg i strömmen som hade en hastighet på ca 3 knop.
I dag har vi tagit oss till Leixoes, en fiskehamn som inte är så mycket att skryta om. Men en natt här kan man väl stå ut med.
I morgon har vi tänkt att ta oss till Aveiro som ska vara Portugals Venedig sägs det.
Det ska bli trevligt och mer om det stället kommer i nästa blogg.
Ha det så gott
Biscaya - ja, ja...
2012-09-15
Hurra, vi lever!
I tisdags kunde vi äntligen sätta segel mot Spanien. Den beryktade Biscaya-bukten låg mellan oss och sommaren i La Coruna. Vi har hört hur många historier som helst om skräckinjagande överfarter så det var med viss nervspänning vi lämnade Bretagne.
Både vind och ström var med oss när vi gick ut från Brest. Redan efter ett par timmar fick vi besök av den första flocken delfiner. Därmed är det på sin plats med en rättelse av tidigare inlägg:
Vi har tidigare påstått att vi sett delfiner. Det har dock varit tumlare. Skillnaden är att tumlare har svart rygg och delfiner grå. Delfinerna är dessutom något större.
Det är svårt att beskriva känslan när de kommer och leker runt båten. Man blir lycklig helt enkelt! De verkar inte ha något annat syfte med att simma runt båten annat än att ha kul. Vi gjorde 7 knop när de kom och de håller minst den dubbla hastigheten när de kommer från alla håll och kanter. Två stycken kommer med rasande fart snett bakifrån. I sista sekunden dyker de under båten och drar vidare i 45 graders vinkel bort från båten. Några sekunder senare har de vänt och kommer tillbaka rakt mot båtens för. Tjugo meter framför båten gör de ett tre-meters skutt i perfekt par-formation och sticker under båten igen. Otroligt! Delfinerna stannar med oss en timme ungefär, sedan försvinner alla lika plötsligt som de kom.
Första natten på Biscaya blir bra. Vi har självklart kollat vädret innan avfärd och det har utlovats NNV mellan 5-10 m/s i princip i tre dagar. Våghöjden ska vara som mest tre meter i medelhöjd. Allt stämmer både dag ett och två.
Den andra natten händer det som så många beskrivit. Plötsligt ökar vinden. Vågorna verkar komma från alla håll och höjden på dom ökar till uppåt åtta meter. Vinden vrider dessutom mot väst så vi blir tvungna att ta en sydligare kurs. Therese och Björne beslutar sig för att minska nattpassen till 1,5 timmar mot tidigare 4 timmar. Det är fruktansvärt jobbigt att stå och styra i dessa förhållanden. Båten kastas runt som i en torktumlare ungefär. Molnen täcker himlen så sikten är lika med noll, det finns ingenting därute att fästa blicken på. Det är bara att lita på att inget kommer ivägen. Biscaya är tretusen meter djup, så det behöver man i varje fall inte oroa sig över.
Resten av färden blir rena himmelriket i jämförelse med tidigare upplevelse. Perfekt vind nästan hela tiden. Pricken över i kommer dag tre när Björne får syn på en fontän av vatten 100 meter snett bakom båten. En val stävar majestätiskt förbi. Vi ser bara den mäktiga svart-grå ryggen men det är en fantastisk syn. Förmodligen var det en Vikval på väg in från Atlanten till Biscaya.
Sista dygnet vaknar vi upp till underbart väder. Vågor och vind är med oss och vi kan ligga i en stillsam slör hela vägen till La Coruna utmed den Galiciska kusten. 380 NM avverkas på nästan exakt tre dygn. Det var en fantastisk känsla att gå in i hamnen i La Coruna. Otroligt trötta men ändå - allt gick bra och Gaija klarade påfrestningarna.
Nu blir det ett par dagar här i La Coruna. Tyvärr har kylskåpet nu rasat helt, så det måste bytas. Det finns dock sämre ställen att vara på. 25 grader och molnfri himmel. Imorgon blir det "La Playa"!
.jpg)
Hurra, vi lever!
I tisdags kunde vi äntligen sätta segel mot Spanien. Den beryktade Biscaya-bukten låg mellan oss och sommaren i La Coruna. Vi har hört hur många historier som helst om skräckinjagande överfarter så det var med viss nervspänning vi lämnade Bretagne.
Både vind och ström var med oss när vi gick ut från Brest. Redan efter ett par timmar fick vi besök av den första flocken delfiner. Därmed är det på sin plats med en rättelse av tidigare inlägg:
Vi har tidigare påstått att vi sett delfiner. Det har dock varit tumlare. Skillnaden är att tumlare har svart rygg och delfiner grå. Delfinerna är dessutom något större.
Det är svårt att beskriva känslan när de kommer och leker runt båten. Man blir lycklig helt enkelt! De verkar inte ha något annat syfte med att simma runt båten annat än att ha kul. Vi gjorde 7 knop när de kom och de håller minst den dubbla hastigheten när de kommer från alla håll och kanter. Två stycken kommer med rasande fart snett bakifrån. I sista sekunden dyker de under båten och drar vidare i 45 graders vinkel bort från båten. Några sekunder senare har de vänt och kommer tillbaka rakt mot båtens för. Tjugo meter framför båten gör de ett tre-meters skutt i perfekt par-formation och sticker under båten igen. Otroligt! Delfinerna stannar med oss en timme ungefär, sedan försvinner alla lika plötsligt som de kom.
Första natten på Biscaya blir bra. Vi har självklart kollat vädret innan avfärd och det har utlovats NNV mellan 5-10 m/s i princip i tre dagar. Våghöjden ska vara som mest tre meter i medelhöjd. Allt stämmer både dag ett och två.
Den andra natten händer det som så många beskrivit. Plötsligt ökar vinden. Vågorna verkar komma från alla håll och höjden på dom ökar till uppåt åtta meter. Vinden vrider dessutom mot väst så vi blir tvungna att ta en sydligare kurs. Therese och Björne beslutar sig för att minska nattpassen till 1,5 timmar mot tidigare 4 timmar. Det är fruktansvärt jobbigt att stå och styra i dessa förhållanden. Båten kastas runt som i en torktumlare ungefär. Molnen täcker himlen så sikten är lika med noll, det finns ingenting därute att fästa blicken på. Det är bara att lita på att inget kommer ivägen. Biscaya är tretusen meter djup, så det behöver man i varje fall inte oroa sig över.
Resten av färden blir rena himmelriket i jämförelse med tidigare upplevelse. Perfekt vind nästan hela tiden. Pricken över i kommer dag tre när Björne får syn på en fontän av vatten 100 meter snett bakom båten. En val stävar majestätiskt förbi. Vi ser bara den mäktiga svart-grå ryggen men det är en fantastisk syn. Förmodligen var det en Vikval på väg in från Atlanten till Biscaya.
Sista dygnet vaknar vi upp till underbart väder. Vågor och vind är med oss och vi kan ligga i en stillsam slör hela vägen till La Coruna utmed den Galiciska kusten. 380 NM avverkas på nästan exakt tre dygn. Det var en fantastisk känsla att gå in i hamnen i La Coruna. Otroligt trötta men ändå - allt gick bra och Gaija klarade påfrestningarna.
Nu blir det ett par dagar här i La Coruna. Tyvärr har kylskåpet nu rasat helt, så det måste bytas. Det finns dock sämre ställen att vara på. 25 grader och molnfri himmel. Imorgon blir det "La Playa"!
.jpg)
Äntligen Frankrike!
2012-09-09
Nu har vi äntligen kommit till Frankrike och Brest.
På onsdagen lämnade vi lite sorgsna Isle of Wight. Vi hade gärna varit där några dagar till. Det är en ö väl värd att utforska. Men vi känner att hösten i England är på väg och vi vill gärna ha det lite varmare.
.jpg)
Efter Isle of Wight var tanken att vi skulle ta oss till Falmouth. Efter några timmar till sjöss upptäckte dock Björne att det var ungefär dubbelt så långt mot vad han hade trott tidigare. Den annars mycket kompetente kaptenen/navigatören/mekanikern Bjömpa börjar bli lite slarvig. Trettio rapp på bara stjärten blev straffet. Besättningen kommer framöver att byta ut denna bestraffningsform då Björne syntes uppskatta risandet.
Natthamn togs i Lulworth Cove på svaj. Det var faktiskt endast den fjärde naturhamnen sedan vi lämnade Stockholm. I Sverige är vi bortskämda med vackra naturhamnar. Norra Europa i övrigt har det väldigt dåligt ställt med detta. Åtminstone bra hamnar. Det är antingen för grunt eller för blåsigt.
På morgonen den 6 september tog vi återigen sikte mot Falmouth. Nu var det dock vinden som inte ville vara med oss. Nästan total stiltje. Det fick bli Dartmouth istället, vilket vi inte skulle ångra.
Utanför Lulworth Cove skulle vi runda en udde. På sjökortet fanns det markerat s.k "races". Dessa uppstår just utanför uddar när två olika strömmar möts. Bottenprofilen spelar också in. Det kan enkelt beskrivas som ett kokande vatten. Det rekommenderas starkt att man inte ger sig i kast med dessa, så då gjorde vi det. Det blev 45 minuter berg-och-dalbana. Pim tyckte i varje fall det var roligt.
Dartmouth var en glad överraskning. En riktig pärla till stad en bit uppför floden Dart. Staden ligger beläggen på båda sidor om floden. Hus i pastellfärger på de gröna sluttningarna. Otroligt idylliskt! Vi firade ankomsten med mat och dryck på den lokala Puben som hade anor från 1600-talet och hade förmodligen inte målats om sedan dess. Naturligtvis hade den tema hav och sjö, det har allt här.
På morgonen den 7 september tog vi snabbt beslut om att ta oss över engelska kanalen. Väderprognosen visade på två dygn med hyfsad vind och stabilt väder, därefter skulle det bli sämre. Vi kände att vi måste passa på medan chansen finns. Vid lunchtid vinkade vi farväl till Dartmouth och lade sydvästlig kurs mot Brest, 150 NM bort eller ca 30 landmil om ni så vill. Vi beräknade restiden till 36 timmar.
Tyvärr fick det bli motorgång igen, vinden blev varken ostlig som prognosen lovat eller särskilt stark. Det var varmt och skönt i alla fall.
Therese och Björne tog tretimmars pass över natten. Det var ganska skönt faktiskt, att sitta därute ensam och titta på stjärnor. Björne fick gira två gånger för fraktfartyg, det var väl det enda som hände.
På morgonen den 8 september vaknade vi upp till dimma. Sikten var ca. 50 meter men nu hade vi vinden med oss till slut. Segel sattes och efter ett par timmar skingrades dimman och Frankrikes kust tittade fram. Det skulle komma att bli riktigt varmt under dagen. Det var en härlig känsla att, nästan i triumf, glida in mot Brest.
När detta skrivs har vi tagit ett preliminärt beslut att ta oss över Biscaya på tisdag. Det ser ut att bli tre dagar med bra vind och hyfsat väder.
Så förhoppningsvis kan vi skriva nästa blogg från soliga Spanien. Hasta la vista, baby!
Nu har vi äntligen kommit till Frankrike och Brest.
På onsdagen lämnade vi lite sorgsna Isle of Wight. Vi hade gärna varit där några dagar till. Det är en ö väl värd att utforska. Men vi känner att hösten i England är på väg och vi vill gärna ha det lite varmare.
.jpg)
Efter Isle of Wight var tanken att vi skulle ta oss till Falmouth. Efter några timmar till sjöss upptäckte dock Björne att det var ungefär dubbelt så långt mot vad han hade trott tidigare. Den annars mycket kompetente kaptenen/navigatören/mekanikern Bjömpa börjar bli lite slarvig. Trettio rapp på bara stjärten blev straffet. Besättningen kommer framöver att byta ut denna bestraffningsform då Björne syntes uppskatta risandet.
Natthamn togs i Lulworth Cove på svaj. Det var faktiskt endast den fjärde naturhamnen sedan vi lämnade Stockholm. I Sverige är vi bortskämda med vackra naturhamnar. Norra Europa i övrigt har det väldigt dåligt ställt med detta. Åtminstone bra hamnar. Det är antingen för grunt eller för blåsigt.
 |
| Lulworth Cove |
 |
| Linnea och Pim badar i 17-gradigt vatten. Burr! |
På morgonen den 6 september tog vi återigen sikte mot Falmouth. Nu var det dock vinden som inte ville vara med oss. Nästan total stiltje. Det fick bli Dartmouth istället, vilket vi inte skulle ångra.
Utanför Lulworth Cove skulle vi runda en udde. På sjökortet fanns det markerat s.k "races". Dessa uppstår just utanför uddar när två olika strömmar möts. Bottenprofilen spelar också in. Det kan enkelt beskrivas som ett kokande vatten. Det rekommenderas starkt att man inte ger sig i kast med dessa, så då gjorde vi det. Det blev 45 minuter berg-och-dalbana. Pim tyckte i varje fall det var roligt.
Dartmouth var en glad överraskning. En riktig pärla till stad en bit uppför floden Dart. Staden ligger beläggen på båda sidor om floden. Hus i pastellfärger på de gröna sluttningarna. Otroligt idylliskt! Vi firade ankomsten med mat och dryck på den lokala Puben som hade anor från 1600-talet och hade förmodligen inte målats om sedan dess. Naturligtvis hade den tema hav och sjö, det har allt här.
På morgonen den 7 september tog vi snabbt beslut om att ta oss över engelska kanalen. Väderprognosen visade på två dygn med hyfsad vind och stabilt väder, därefter skulle det bli sämre. Vi kände att vi måste passa på medan chansen finns. Vid lunchtid vinkade vi farväl till Dartmouth och lade sydvästlig kurs mot Brest, 150 NM bort eller ca 30 landmil om ni så vill. Vi beräknade restiden till 36 timmar.
Tyvärr fick det bli motorgång igen, vinden blev varken ostlig som prognosen lovat eller särskilt stark. Det var varmt och skönt i alla fall.
Therese och Björne tog tretimmars pass över natten. Det var ganska skönt faktiskt, att sitta därute ensam och titta på stjärnor. Björne fick gira två gånger för fraktfartyg, det var väl det enda som hände.
På morgonen den 8 september vaknade vi upp till dimma. Sikten var ca. 50 meter men nu hade vi vinden med oss till slut. Segel sattes och efter ett par timmar skingrades dimman och Frankrikes kust tittade fram. Det skulle komma att bli riktigt varmt under dagen. Det var en härlig känsla att, nästan i triumf, glida in mot Brest.
När detta skrivs har vi tagit ett preliminärt beslut att ta oss över Biscaya på tisdag. Det ser ut att bli tre dagar med bra vind och hyfsat väder.
Så förhoppningsvis kan vi skriva nästa blogg från soliga Spanien. Hasta la vista, baby!
Right on - Brighton and a pint on Isle of Wight
2012-09-03
Så har vi då lämnat Dover. Det blev några dagar i stan då väder och vind inte passade för vidare färd till Brighton.
När detta skrivs har vi dock kunnat avverka Brighton och befinner oss nu i Cowes på Isle of Wight.
Brighton var en riktigt fin stad med bl a den kända piren som blickfång. Stämningen blev inte sämre av att det var Pride-gala under lördagen och söndagen. Äntligen fick Björne användning av sin bästa fest-stass.
Idag, måndag, har vi alltså tagit oss till Isle of Wight. Vädret ska vara stabilt under några dagar nu och vi vill passa på att komma vidare söderut.
Imorgon planerar vi att gå till Falmouth och därifrån kommer man inte så mycket längre i England. Om vädret tillåter hoppas vi nästa blogginlägg kan skrivas från andra sidan kanalen, i Brest.
Från franska Brest är det sedan bara en sak som gäller - över Biscaya till värmen i Spanien!
Toodeloo
Så har vi då lämnat Dover. Det blev några dagar i stan då väder och vind inte passade för vidare färd till Brighton.
När detta skrivs har vi dock kunnat avverka Brighton och befinner oss nu i Cowes på Isle of Wight.
Brighton var en riktigt fin stad med bl a den kända piren som blickfång. Stämningen blev inte sämre av att det var Pride-gala under lördagen och söndagen. Äntligen fick Björne användning av sin bästa fest-stass.
Idag, måndag, har vi alltså tagit oss till Isle of Wight. Vädret ska vara stabilt under några dagar nu och vi vill passa på att komma vidare söderut.
Imorgon planerar vi att gå till Falmouth och därifrån kommer man inte så mycket längre i England. Om vädret tillåter hoppas vi nästa blogginlägg kan skrivas från andra sidan kanalen, i Brest.
Från franska Brest är det sedan bara en sak som gäller - över Biscaya till värmen i Spanien!
Toodeloo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)