Råttan behövdes inte men Svante hade suttit fint...

2013-05-20

I lördags kom vi på att vi kan lyssna på radio i paddan (Ipaden) via internet. Detta är egentligen ingen större nyhet. Slöskallen Björne har vetat detta hela tiden men hans två kvarvarande hjärnceller hade liksom inte kommit fram till detta på sin digna todo-lista förrän nu.

Vi startade direkt på morgonen med att försöka lyssna till ungdomsprogrammet "Ring så spelar vi". Detta gick dock inte så bra då tidigare sända (vi är ju sex timmar efter) program uppenbarligen kräver mer bandbredd än direktsända. Semifinalen i ishockey kunde vi dock avnjuta nästan fullt ut. Det var endast några avbrott i uppkopplingen vid viktiga skeden i matchen som mål etc.

Till senare på eftermiddagen hade vi taktiken att jaga upp en TV på Jan Thiel beach i närheten. Sändningen av schlagerfestivalen skulle starta kl 15 lokal tid på Nederländska kanal 1. Det sket sig dock fullständigt då killen i baren inte visste hur man slog på apparaten. Ingen större skada skedd ansåg vi eftersom upplevelsen att titta på festivalen i 30-gradig värme på en strand kan diskuteras. Vi jagade hem och slog på vår radio istället.

Efter schlagerfestivalen vidtog så programmet Vaken ca. kl. 00.30 svensk tid. Vi lyssnade under och efter middagen på detta utmärkta program. Programmet är ett önskeprogram så Björne dunkade iväg ett mejl lite på måfå och brydde sig inte ens om att informera de övriga i familjen. Döm om vår förvåning då mejlet lästes upp vid 21.30 (03.30 svensk tid)! Man kan lita på svensk radio!

Om ni vill lyssna på programmet så har ni länken här:
http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4562182

Efter två timmar och 47 minuter (det går att spola framåt) kommer så vårt lilla mejl. Tyvärr så hamnade vår låtönskan i ett inslag kallat "Utmaningen" vilket betyder att man ska önska en låt som inte finns digitalt. En av programledarna måsta springa ned till arkivet och hämta plattan. Vill ni höra allt från början till slut så pågår det till tre timmar och 4 minuter in i programmet ungefär. Det var lite kul faktiskt - kändes som vi fick oväntad kontakt med gamla Svedala.

Vidare kan meddelas att Björne legat sömnlös på nätterna förvirrad av beteckningarna Holland, Nederländerna och Dutch. Är Holland samma sak som Nederländerna? Varför heter språket och holländarna "dutch" på engelska? Här är en del av svaret: Holland är en del av Nederländerna. Nord- och Syd-Holland är två regioner. Så när vi svenskar säger "holländare" om "nederländarna" så har vi egentligen ingen aning om någonting. I engelskan har man gjort det enkelt för sig och kallar både folket och samtliga dialekter i Nederländerna för "dutch". Så var det med det.

Grattis till VM-guldet Tre Kronor och grattis till Sverige som slipper arrangera European Song Contest två år i rad. Om vi nu mot förmodan skulle vilja göra det i framtiden är det ju bara att skicka Svante Thuresson. Han skulle lätt plocka hem det två år i rad oavsett låtval. Reserv kan Sylvia Wrethammar få bli - hon är något yngre.

Ps. Om ni undrar över "Råttan" i rubriken så är det såklart Rolf Råttan Edberg det refereras till. Tre Kronor klarade sig alldeles utmärkt utan denne gamle gudabenådade AIK:are. Ds.

På jakt efter super-beachen och andra stru(n)tssaker...

2013-05-16

I förra veckan hyrde vi bil några dagar. Vi hade efter tips fått tag i en snubbe vid namn Luuk som hyrde ut skrothögar för en billig penning. Det stora målet med bilutflykterna var att hitta super-beachen.

I vår guide-bok står det att "sju av de finaste stränderna" skall finnas här på Curacao. Det går inte att utläsa av texten vad som egentligen menas med detta. Sju av världens finaste, sju av de tio finaste eller kanske sju av de tiotusen finaste? Vi hade ingen aning.

I positiv anda gav vi oss iväg mot sydvästra delen av ön. Denna del domineras till stor del av Sankt Christoffels nationalpark. Sankt Christoffel är Curacaos högsta topp och mäter dryga 300 meter. Ju längre västerut man kommer ju mindre bebyggelse är det och vackert är det också med det lite grönare landskapet.

I rask takt betade vi av strand efter strand och fastnade till slut för Groote Knip (borde väl bli ungefär Stora Kneipp på svenska). Nu är det ju som så att vi, som tidigare nämnts, blivit en aning blasé vad gäller så kallade paradis-stränder. Vi har sett en del. Koncentrerar man sig och liksom nollställer tidigare upplevelser av stränder får man väl ändå erkänna att de har några väldigt fina stränder här på Curacao. Sanden är som bakpulver och vattnet är kristallklart. Oftast är vikarna omgivna av korall-klippor vilket gör att snorklingen är i världsklass bara 5-10 meter ut från stranden. Klart godkännt men "sju av de finaste" - vet ej.

Vi passade också på att besöka Hatu-grottorna. De är ett ganska stort grott-komplex bestående av fossilerad korall. Vid ingången skröt man med att det var fri entré. Detta räckte endast tio meter sedan var det dags att plocka upp plånboken. Det var trots allt roligt och spännande att gå omkring i grottorna med fladdermössen flaxande i taket.

I söndags var det dags för strutsfarmen. Här fanns det allehanda djur förutom strutsar; Emuer, papegojor, grisar, hästar, krokodiler och en stackars ensam tapir. Vi fick åka runt med en safari-jeep och lära oss allt om strutsar. Om man vill kan man också få rida på en av dessa gigantiska fåglar. Det går till som så att man sätter en strumpa på huvudet på det stackars fjäderfäet. Därefter säkras fågeln med två rep runt halsen hållna av farmens starkaste manfolk. Därefter lyfts galningen som betalat för detta spektakel försiktigt på ryggen på fågeln. Sedan förs fågeln lugnt och stilla en bit bort på en stillsam promenad och vänds upp mot fållan. Sedan kommer det kritiska ögonblicket; strumpan rycks av, tamparna släpps och fågeln får panik. Han drar iväg mot fållan i åttio knyck och stannar inte förrän han brakar in i staketet. Den tokige ryttaren får en flygfärd med på köpet. För er som känner sig sugna skall tilläggas att man skall vara över 18 år och dessutom skriva under ett kontrakt som fullständigt friskriver farmen från ansvar vid eventuella skador och, får man förmoda, dödsfall.

Det var ett mycket intressant besök. Vi fick lära oss mycket om dessa underliga djur. En myt är att de stoppar huvudet i sanden ibland. Det stämmer inte. Däremot kan de lägga ena örat mot marken i syfte att lyssna efter annalkande fara. Detta beteende tyder på en viss intelligens men enligt vår guide är strutsen ett särdeles korkat djur. Inhägnaderna bestod bara av två klena låga tvärslåer. Djuren skulle lätt kunna krypa under, hoppa över eller sparka sönder sitt staket. Men de fattar det helt enkelt inte. Jag blev dessutom helt övertygad om att de skulle kunna flyga, i varje fall en kortare bit. Deras vingar är stora och om de spurtar upp i 80 knyck och fäller ut dessa så...

Jag frågade guiden om strutsar kunde para sig med den lite mindre australiske släktingen Emun. Av fysiska skäl är detta omöjligt, svarade han. Emuer har en penis som ett pekfinner ungefär och strutsens pillevink är som en underarm. Jag fick bita mig i tungan för att inte ställa motfrågan "But what about the pussy?" då jag insåg att detta skulle kunna misstolkas som ett sjukligt intresse för djuren.

Vi avslutade besöket med en lunch. Linnea åt strutsburgare. Själv nöjde jag mig med att smaka på en liten pannkaka gjord på strutsägg. Gott faktiskt!

Med sorg i våra hjärtan var vi på måndagen tvungna att återlämna vår av rost knappt igenkännbara Mazda 323 Sedan Automatik.

Idag torsdag har vi återigen besökt Willemstad. Denna gång för lite spontan promenad samt besök på det alldeles utmärkta slaveri-museet i Otrabanda. Det var verkligen intressant att läsa om och se utställningen om Curacao som centrum för slavhandeln under 1700- och 1800-talet. Holländarna i karibien tog av praktiska skäl de flesta av sina slavar från Surinam i sydamerika och ungefär 15% av dagens befolkning här på ön härstammar från dessa. Det var en särdeles grym period i mänsklighetens historia. Bra att det också påmindes om att 100 000-tals människor än i denna dag arbetar utan lön och rättigheter under slavliknande förhållanden i stora delar av världen.

Imorgon fredag blir det besök i Supermarketen igen. Till lördagen måste vi försöka hitta någonstans att titta på Eurovisionsschlagern. Det skall nog ordna sig. Däremot missar vi VM i Ishockey. Synd, jag tror Sverige tar det.

Vi höres!

































Turist inte trist...

2013-05-08

Nu har vi varit ett tag här på Curacao. Vi ligger i något som heter Spanish Waters. Här ligger nästan alla långfärdsseglare när de är på Curacao.

Spanish Waters är något som i pilot-böckerna kallas för "almost completely land locked" vilket betyder att inloppet nästan är helt igentäppt av land. Helt igentäppt kan det ju aldrig vara eftersom man då inte skulle komma in med båten.

Man glider försiktigt in genom inloppet som är hundra meter brett ungefär. Sedan får man gå lite i sick-sack igenom mangrove-vikar för att undvika uppgrundningar. Ett litet tips och tricks för de som någon gång får för sig att långfärdssegla och hamnar i en mangrove-vik där man är osäker på djupet är att gå nära mangroven. Rötterna går rakt ned och gör att sand och lera liksom inte får fäste vilket i sin tur gör att det oftast är som djupast där.

När man väl kommit in i de inre vikarna är det bara att välja var man vill ligga. Det finns fyra områden det är tillåtet att ankra på. Vi valde A vilket inte säger läsaren ett dyft.

Runt Spanish Waters vikar/laguner bor det många välbärgade. De allra flesta är utflyttade holländare eller sådana som har semesterhus (sommarhus vore en lite konstig beteckning eftersom det är sommar året runt). Fantastiska hus och lägenhetskomplex med all tänkbar lyx men inte en publik strandremsa att uppbringa. Bra exempel på hur det blir när strandskydd inte existerar. Något för våra skärgårdskommuner att tänka på kanske.

Varje dag kl. 10 kommer det en buss och hämtar långfärdsseglare som vill åka till Supermarketen. Det tar bara fem minuter att åka dit och väl där har man en timme på sig att handla och/eller att kolla mejl, Skypa etc. i det lilla caféet. I kassan finns det alltid någon som packar kassarna åt en och sedan kör ut varorna på en liten vagn till bilen eller var man nu vill ha dem. Det är mycket vanligt här med denna service. Finns det inte en dedicerad "packare" så gör kvinnan i kassan det. Den sistnämnda processen kan ta lite tid men det finns det gott om verkar man tänka här. Man betalar i valutan NAF som betyder Netherland Antilles Florin men som egentligen heter Guilden vilket också står på sedlar och mynt. Vetefan hur de fått ihop det. Dollar går som vanligt alltid bra och den står i ca. 1,75 gånger Guilden. När de räknar om ett pris från eller till Dollar/Guilden går det på mindre än en sekund och man är övertygad om att man blir blåst ända till månen. Men vid efterkontroll stämmer det alltid (nästan) på öret. Hur som helst är dubbla valutor inget att rekommendera. Bara krångel. Curacao är dock den enda av öarna som verkligen har en huvud-valuta. Aruba hade visserligen sin Arubianska Florin (AFL) men där gick det minst lika bra med dollar. Bonaire föredrog dollar.

Förra tisdagen var vi inne i stora staden, Willemstad, för att fira drottning Beatrix födelsedag. Samma dag blev också pilsner-prinsen Willem kung då Bea tidigare annonserat sin abdikation. Staden var proppfylld med människor klädda i orange, dansande och sjungande. Det fanns massor med stånd fyllda med allehanda skräp. Vi höll på att dö i hettan och myllret men vi lyckades i varje fall stå ut hela dagen. Det är lite lustigt detta att de firar det holländska kungahuset så som de gör men jag förmodar att det är något som förbinder folket här. Det finns ju över 40 etniciteter representerade här på Curacao och kulturen blir liksom lite "utsuddad".

Varje onsdag kommer vattenbåten. Det är en liten båt framförd av holländskan Birgit med sin skällande hund. Man anropar på radion någon dag innan och så kommer hon då på onsdagen och fyller på vatten. Det kostar ungefär 60 öre litern.

För några dagar sedan var vi på Sea Aquarium. De har en massa fiskar, sköldpaddor, hajar och sånt man kan titta på i stora akvarier eller " live" i inhägnader i vattnet. Man kan bada med delfiner om man vill också. Vi stod och tittade på när några badade med flippisarna under ledning av en amerikansk delfin-skötare. De är verkligen otroligt smarta dessa djur och "pratar" nästan oavbrutet. På en speciell signal sjöng de också. Den ena delfinen tyckte det var lite jobbigt så hon mimade bara och fick därför en kärleksfull liten utskällning av sin skötare. Intelligenta djur.

Som jag tidigare berättat är Willemstad egentligen två städer, Otrabanda och Punda. Den förstnämnda är lite mer genuin och risig än den sistnämnda som är lite mer "turistig". I Otrabanda finns ett område som heter Kuna Hulanda. En gång i tiden var detta centrum för slavhandeln i denna del av Karibien. Många här på öarna härstammar från slavar. Inte så konstigt med tanke på att över 10 miljoner slavar från Afrika skeppats via Karibien. Kuna Hulanda är numera ett hotell och museum och består av 65 hus som är renoverade till bättre än nyskick. Otroligt fint! Tänk vad vi hade kunnat göra med de gamla Klara-kvarteren som numera bara är en stenhög vid Haga.

Trots att folket här är mycket vänligt och atmosfären harmonisk så händer det tråkiga saker. För några dagar sedan mördades en politiker som bland annat gjort sig känd som förespråkare för ett helt oberoende och självstyrande Curacao. Holland styr fortfarande över utrikes- och försvarsfrågor. Häromdagen rånades ett Casino också.

En annan tråkig nyhet för oss på båten är att Linnea skall åka hem. Längtan efter pojkvännen är för stor och det är ganska jobbigt med studierna. Pluggandet går bra så länge vi har el och bra internet men i övrigt blir det krångligt. Det är lite konstigt med dessa distans-studier. Först får hon en hel kartong med sprillans nya jättefina böcker och sedan ska nästan allt göras via internet. Slött av lärarna tycker vi. Linnea kommer att gå tredje ring i Sverige istället. Vi kommer sakna henne oerhört och säkerligen innebär detta att vi kommer hem lite tidigare. Tråkigt men vi har full förståelse för detta beslut. Hon kommer att bo hos Daniel tills vi kommer hem. Ett stort tack till Daniels föräldrar, Ulrika och Michael, som så generöst tar emot Linnea i sitt hem!

Linnea åker hem den 3 juni och vi andra drar förmodligen vidare till Colombia strax därefter. Sedan får vi se vad som händer.

Ha en trevlig pingst och på återhörande!