Ustupu - en metropol

2013-09-05

Tisdagen den 3 september seglade vi vidare de 13 sjömilen till Ustupu. Vi försöker segla så mycket som möjligt trots att vinden här i Kuna Yala sällan är tillräcklig. Detta av två skäl; dels är det ju faktiskt en båt ämnad för segling vi har; dels har vi dåligt med diesel. När vi trodde att vi tankade fullt i Cartagena blev det i själva verket endast en tredjedels tank beroende på en luftbubbla i tanken.

I Puerto Escoses öppnade Björne tanken och det visade sig endast finnas sex liter kvar. Enligt hans beräkningar borde det funnits 70 liter. Otur och lite klantigt kan man säga. Mätaren på tanken har vi tagit bort tidigare, de fungerar uselt.

Nå, som tur är åker vi ju i sällskap med en annan båt, Amzer Zo. Vi köpte 40 liter av dem så var problemet löst. Det bör räcka till Rio Diablo där de har diesel (ibland). Björne har också ökat på marginalen genom att köpa 20 liter till av en handelsbåt från Panama.

Ustupu, där vi befinner oss nu, är den största byn i San Blas. Det bor 2000 personer här på en yta som tre fotbollsplaner ungefär. Trots detta är det förvånansvärt rent och luktar gott.

Just nu är de lediga i tre dagar. De har "fiesta". Huvudföremålet för festandet är en frihetskämpe som dog för 90 år sedan. Egentligen är det bara skolan som har lov. I övrigt pågår verksamheten precis som vanligt.

En Kuna stiger vanligtvis upp en timme före gryningen. Männen ger sig iväg till sina odlingar medan kvinnorna sköter om hemmet och sin eventuella affärsverksamhet i byn. Klockan 13 är arbetsdagen slut. Då ägnar man tid åt sin familj eller hobby. Därefter går man och lägger sig sådär vid åttatiden på kvällen.

Vi har märkt att vi mer och mer också börjar få denna dygnsrytm. Man liksom dras med i den rytm omgivningen har. Vi går och lägger oss mellan nio och tio på kvällen och stiger upp mellan sex och sju på morgonen. För bara ett par veckor sedan var det förskjutet framåt en timme.

På eftermiddagen när det börjar svalna lite är det ungdomarnas och barnens tid. De små leker och stojar och de större spelar fotboll eller basket. Basket är, lustigt nog, Kuna-indianernas "national-sport". Varje by har minst en plan och ofta en fin sådan med linjer och hela korgnät. Jag känner inte till historien bakom detta men hade jag fått råda hade jag rekommenderat en helt annan sport till de små rackarna, som "limbo" eller bridge eller nåt. Fast det vore kul att se ett Kuna-landslag med en snitt-längd på 150 cm möta... ja vilket annat landslag som helst.

Idag, torsdag, avslutas festiviteterna med "chicha." Chicha är en rusdryck gjord på socker och just idag ska den göras extra stark. Det kommer bli dans och allmän yra. Vi skall naturligtvis närvara som goda representanter för EU.

Här i Ustupu finns det lite mer att handla. Igår lyckades vi få tag på kyckling och "hot dogs." Vi har också besökt en bar. Här heter det "refresqueria" och är egentligen trädgården vid en hydda alternativt ett "hål i väggen." Det blev varsin öl/läsk medan vi pratade lite med Kuna-kvinnorna som låg strax bredvid och latade sig i sina hängmattor. Som gäst hade vi också den lille trevlige mannen Jonas Felix som liksom bara "hängde med." Vi bjöd honom på en Cola för besväret. Han följde sedan med tillbaka till bryggan och vinkade av oss när vi återvände till segelbåtarna.

Vi har också träffat en av cheferna, en "Saila." Han utstrålade en "air" av visdom och pondus. Dessa bossar är oftast de mest belästa och "visa" i byn. Här väljer man alltså ledare utifrån kompetens. Jag föreslår genast att vi inför denna ordning i Sverige. Tyvärr skulle våra nuvarande politiker bli utan jobb men allting har en baksida.

Hejdå, nu drar vi på chicha!