I svenska flottans högborg

2012-07-18

Äntligen ett ställe där vi känner oss som hemma - Karlskrona!

Denna stolta stad som i forna tider hyste den respekterade svenska armadan. På den tiden, för ungefär 60 år sedan, hade nämligen Svea Rike en flotta som bestod av mer än ett par min-fartyg - som svepskäl.

Dock, Karlskrona är fortfarande en mycket fin liten stad och har en hel del att erbjuda. Vad kan ni läsa om på turistbyråns hemsida. Vi har inte den blekaste.

Vår tur från Sandhamn (har absolut inget gemensamt med Stockholms Sandhamn) bjöd på en del äventyr. Vi hade beslutat oss att gå "inner-vägen" genom Karlskrona skärgård och inte via Utklippan. Detta beroende på denna sjukligt efterföljsna (eller heter det motföljsna) motvind som dagen till ära dessutom brassade på med 10-12 m/s.

Detta är egentligen inga större problem, men för oss som aldrig seglat i dessa vatten, är det ganska psykiskt påfrestande att gå tre timmar över vatten med ett djup aldrig överstigande fyra meter. En mäktig havsörn fick oss i varje fall på andra tankar för en stund.

Norr om ön Senoren möter vi då så bron som ej är utmärkt med seglingsfri höjd, vare sig på sjökort eller plotter.

Björne tar upp kikaren ca 500 m från bron och avläser 18 m!

Snabb överslagsräkning startar enligt följande:

+ Bro 18 m
+ Lågt vattenstånd 30 cm (tror vi)
+ Höjd vattenlinje (Pims Barbie's) 10 cm

- Masthöjd 18 m över vattenlinje
- VHF-antenn 70 cm

Detta betyder att vi i så fall skulle slå i med 30 cm. Beslutet blir alltså - vi chansar!

Bron närmar sig. Ingen vind känns längre. Tessan håller för ögon och öron. Björnes puls är.... Vet ej, hjärtat har stannat. Linnea skrattar nöjt i vetskapen att hon inte behöver bry sig om konsekvenserna. Nu går vi under balkarna... Pust - det gick på det berömda håret.

Björne läste av på brofundamentet att höjden vid detta tillfälle var 18,50 så vi hade faktiskt kunnat vara ett par centimeter högre.

Nog om detta. I sammanfattning blåser det som fan och vi hade hoppats ha lämnat landet nu. Det får nog dröja ett par dagar till, tyvärr.

Sea you!

Små sömniga byar

2012-07-17

Vi kom in till den sömniga gamla handelsorten Bergkvara i måndags eftermiddag efter en som vanligt hård motvind, "börjar bli tjatigt" ja vi vet men vi är sååå besvikna på det svenska vädret att vi har rätt att vara tjatiga.

Intill hamnen hade dom även en camping med ett gulligt litet fik och minigolf. Pim såg att dom hade en pool där hamngästerna fick vistas och hon skulle prompt bada och självklart fick hon det, är det sommar så är det.... Vi satt och frös på varsin solstol med full mundering och tittade på hur vår tokiga dotter plaskade omkring i vattnet, ett plus är att solen lyste på oss.

Eftersom gårdagens väderlek inte visade sig bli någon höjdare så beslöt vi att stanna där en extra natt. Jag och Björne kände för att se oss om lite (Pim och Linnea hade en mysig filmstund tillsammans) och vi gick hela 1.5 km till byn som hade en affär och en pizzeria (jag beundrar de som vill bo så). Själv skulle jag nog få lappsjuka.

Vi hamnade även på det lilla byggvaruhuset och handlade diverse bra att ha grejer.
Jag (Therese) fick några krokar uppsatta i båten sen bakade vi för första gången ett matbröd (pilsnerbröd) i omnian, det blev riktigt mumsigt så det blir fler gånger.

Vi hann även spela lite minigolf men efter halva banan var vi tvungna att springa in på fiket för att ta skydd från en regnskur ;-/ men med deras hembakta banankaka (som fortfarande var varm) så gjorde inte det så mycket, regnskuren varade inte så länge så det var bara till att fortsätta.

Tisdagsmorgonen började fint med en vind från V i "lagom" tappning när vi gled ut ifrån en mulen himmel i Bergkvara. Målet var Sandhamn (det finns här också) och ligger öster om Karlskrona.
Vi fick en härlig bidevind med sol en stund ialla fall tills fula moln kom emot oss med regn.

Nu ligger vi här med en härlig kvällssol och funderar på vilken sömnig hamn vi kommer till i morgon, det lutar åt Hanö men man vet aldrig.

Ps. Glöm inte att gå in på Galleri där har vi lagt upp lite blider och fler kommer det att bli. Ds.

Mörbylånga stinker...

2012-07-13

Då vi ville tillrygga en rejäl sträcka denna dag gav vi oss upp med tuppen. Redan kl. 07.15 lämnade vi "wanna-be-Visby" Borgholm för att fortsätta söderut.

Döm om vår förvåning då vi genast möttes av mulen himmel, motvind och 1-2 meter höga vågor. Kan detta vara vårt vackra Sverige? Det var bättre förr. Björne drog sig till minnes att det endast regnade i två av totalt 13400 avsnitt av Saltkråkan. Vi får skylla på den globala uppvärmingen.

Tanken var att vi skulle smyga längs fastlandet som en tysk ubåt men efter Ölandsbron i höjd med Skithögarna (ja, de heter så) beslöt vi oss för att åter gå mot Öland ity (= fint gammalt svenskt ord) det var bättre väder där.

Den enda gästhamnen på lagom avstånd var Mörbylånga. Här kommer lite fakta om denna vackra ort:

• Ca. 1700 invånare
• 250 jobbar på Guldfågeln
• Fantastisk dusch och toalett i gästhamnen
• En ICA, en COOP, en Thai, en Pizza och tre hotell
• Enligt gästhamnsguiden är endast SO-vind besvärande. Sanningen är att samtliga vindar är det.
• DET STINKER AVLOPP!!!!!!!!!!!!!!!

Ehuru (= ytterligare ett fint gammalt svenskt ord) familjen Vahlberg/Johansson stinker i paritet med hamnen tyckte vi inte att detta skulle hindra oss utan krånglade oss in vid kajen lagom till eftermiddags-te.

Efter dusch, stadsbesök och grillning i styv kuling ska vi nu gå och lägga oss till Karlavagnen.

Sea you!

På drift till blåshålet Byxelkrok

2012-07-10

Först och främst - stort tack för alla kommentarer! Det värmer och det kan behövas för det är svinkallt i det här j...a landet!

Efter förra inlägget har vi nu, efter en del möda och något besvär, lyckats ta oss till Byxelkrok på norra Öland. Åter till den trippen alldeles strax men först lite om de rosenröda distansminuterna efter Nynäshamn.

Från Nynäs tog vi oss till alldeles utmärkt naturhamn vid namn Sävö. Där fick vi ligga alldeles själva. Inte helt vanligt nuförtiden. Inte mycket hände förutom att vi hittade en del kantareller. De gick inte att röka så vi får stå ut tills vi kommer till Västindien.

Fredagen den 6 juli studsade vi glada i hågen upp redan vid kl. 5.30 för att en halvtimme senare stäva söderut. Färden slutade 10,5 timmar senare vid Stegeborg utanför Söderköping. "Det gick långsamt" tänker säkert den med passare och linjal följaren av vår blogg. Dock är faktum att vi gjorde god fart men Kapten Björn Bölja hade slarvat med planeringen och helt plötsligt dyker det upp en 15 meter hög, ej öppningsbar, bro framför oss. Efter sedvanlig utskällning från Tessan fick vi vända och hamnade alltså i gästhamnen vid Stegeborgs fästning. För att återfå en del av självkänslan fixade Björne i varje fall främre lanternan vilket vi skulle få stor glädje av senare.

På lördag eftermiddag gick vi vidare ytterligare en bit nordost för att komma till rätt farled, dvs. en utan irriterande, av människan byggda, hinder. Nattvila genomfördes i underbar vindstilla vik i vackra St Anna skärgård - Horvelsö ost Yxnö.

Söndag blev ingen vilodag, iväg kl. 06.30 sökande visdom i Västervik. Nio timmar senare angjorde vi ostkustens största gästhamn i den lilla sommarstaden. Vi firade med pizza och hamburgare på lokal krog. Här i Småland talar man som Emil och Ida och det var svårt för Björne att höra frågan när han blev intervjuad av ortens tidning men det handlade något om väderleksprognoser och om de går att lita på. Björne flamsade nåt om att "efter sol kommer regn" och vice versa vilket både han och familjen skulle komma att tvivla på redan dagen efter.

Idag befinner vi oss alltså i Byxelkrok efter en mycket intressant färd. Meningen var att vi skulle ta oss i sydlig riktning rakt nedför kusten i syfte att gå över till Öland på onsdagen. Detta alltså på grund av det allt annat än somriga vädret. Planerna fick ändras hastigt utanför Simpevarp då motorn dog (vi seglar sällan i motvind - särskilt inte i ett gytter av grynnor). Besättningen höll dock huvudet kallt vilket inte var svårt. Segel hissades och ny kurs togs ut rakt österut medan Björne luftade en del svordomar samt bränslesystemet. När väl detta var gjort var det lika bra att gå mot Öland. Så kan det gå...

På väg....

2012-07-04

Det har varit mycket känslor den här veckan.
först och främst vill vi tacka alla underbara vänner som kom och önskade oss lycka på vår resa, tur med vädret hade vi också och tack för alla fina presenter och fina ord och "tips" som kan vara bra att ha på vägen.

 En present med massor av Svensk kärlek såsom Kalles kaviar, midsommarstång och kexchoklad m.m.

 Några vänner i solen.



Kl 10.10 i tisdags morse kom vi iväg! med strålande sol med oss hela vägen till Ornö där vi la oss i Kolnäsviken för natten och stöp i säng kl 21.00 av ren utmattning för att sedan vakna upp pigga och ressugna kl 07.00, drog upp ankaret för att komma iväg på vår låååååånga resa.
Det blev lite slör (medvind) och lite halvvind (sidvind) det gick inte speciellt fort men med en underbar solig dag gjorde inte det nåt.

Första lunchen, inte så överdrivet!



Vi gled sakta in till Nynäshamns gästhamn vid 14 tiden.
Handlade, åt glass och satt i hamnen med en påse rökta räkor med aioli inköpta i hamnens rökeri som vi smarrade på i solen.......hmmm nu känns det nästan som om vi har semester!
En underbar varm härlig dusch fick avsluta dagen och det behövdes :-)
Till middagen kom min kära syster på besök för att vara med oss en sista kväll, med en hel kasse full av delikatesser för att glädja en besättning som utsvultet kastade sig över härligheterna.

I morgon sätter vi kurs mot Oxelösund, få se om vi hinner dit eller om vi hittar något annat ställe på vägen som vi vill upptäcka.